Hej gänget.

Det är onsdag morgon. Första gången jag orkar skriva något ordentligt. Jag är sjuk på det där gamla hederliga sättet. Förkyld som in i helvete, lock för öronen och konstant tryck över hela ansiktet. Det känns som min hjärna är fylld med snor. Så, nu vet ni det. Är totalt handikappad. Var tvungen att gå ut med hunden igår för att Farid hade lektion i sex timmar, självklart tar jag inte med mig paraply. Halvvägs på promenaden börjar det fullkomligt ösregna. Ni tror att ni vet vad regn är, det vet ni inte innan ni varit här.

Varje droppe är som tjugo svenska droppar. Det här underbart vackra strilregnet som besöker oss ibland på sommarnätterna i Svedala, det är en redigt bögig motsvarighet till vad San Francisco erbjuder. Det känns inte ens som regn. Det känns som att nån står och slänger hink efter hink med vatten på dig. Och man bara, allvarligt? Alltså, helt allvarligt?

Det var jag med om igår. Hem med hunden, och sen mådde jag ännu sämre. Igår kväll var värst hittills. Jag är sämst på att vara sjuk, det händer så sällan att det känns som jag håller på att dö när jag väl är det. Nu mår jag inte bättre, alls. Farid frågade mig hela tiden "hur mår du?", tills jag fräste att jag tror han märker om jag blir frisk, för helvete. Stackars Farid. Och Lucas. Farid gick en mil igår för att handla soppa åt mig, det var små äckliga kroppkaksbollar. Men själva soppsmaken var god.

Gud, jag vet inte ens vad jag yrar om. Bredvid sängen ligger en hög med snorpapper. Vi har inget toalettpapper kvar, så det kan ju Farid roa sig med att handla idag. Jag kan inte röra mig ur sängen utan att få frossa. Det enda positiva är:

- Ingen hosta
- Ingen magsjuka

Jag försöker se saker från den ljusa sidan, och det är jag verkligen glad för. Har man evig hosta blir man så trött och så kan man inte ens sova. Och magsjuka behöver ju ingen förklaring till varför den är jobbig. Framförallt när man inte har nåt toapapper.

Nu ska jag inhalera mitt te och fortsätta leta resor till Barcelona. Med 90 % sannolikhet sticker vi tjejer ned dit i juni för Sex & The City goes vandrarhem. Det är min enda ljuspunkt i livet just nu.

Elin, mi querida, gracias por tu palabras hermosas. Y escuche Jonna, no más de compras. Barcelona es más importante. Te amo.

(ibland försöker jag skriva till henne på spanska. det brukar gå.. sådär. använder babelfish, och sen försöker jag städa upp lite i grammatiken där jag tror det är fel. haha.)

Puss.