in my hometown
Förlåt att jag inte finns. Det här är värsta veckan, på alla sätt. Nästa vecka slutar vi skolan, med andra ord är det slutspurt på finals och alla vrider huvudet av sig själva. Eller, typ inte. Det har aldrig varit såhär lugnt, faktiskt. Vet inte om det beror på planering, men alla i klasserna verkar vara helt okej. Här hemma sover vi ju typ ingenting i och för sig, jag gick och la mig 4 igår natt, Farid kom vid 5. Och sen upp igen två timmar senare, haha fy fan. Det kanske bara handlar om att vi vant oss vid detta nu.
Om sex dagar presenterar vi på Ogilvy. Klädsel ska vara casual formal, alltså nånstans mellan kostym och flipflop. Vi ska lämna ett leave behind package med visitkort, cv och vad annars vi väljer att profilera oss med. Vi kommer bli bedömda av vår lärare, naturligtvis, och sen snubben som jobbar som Senior Art Director samt snubben som jobbar som Flash Developer. Jag är inte nervös, faktiskt. Sajten känns bra, däremot är jag lite orolig över hur det kommer se ut på projektorn. Är rädd att allt ska bli pixlat. Vi får se, det löser sig säkert.
Och så kära gamla Värmdö. Ja, herregud. I somras ingick ett gäng tjejer där nån sorts pakt mot mig, att dom ska radera mig från Facebook och inte prata med mig längre, typ. En av dom hade till och med skrivit ett brev om hur mycket hon hatade mig. ALLTSÅ, ETT BREV. Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv som när jag fick höra det. Jag dog. Det här är fossila tjejkompisar till mig, tjejer jag inte haft en vänskapsrelation med på flera år. Det är som att Bush skulle gå till sin fru NU och bara "du, jag har bestämt mig för att jag inte tycker om den där Bin Laden längre". Det är dessutom ännu roligare med tanke på att jag inte bor i Sverige. "Alltså Frida, nu ska ingen av oss hälsa på Cim om vi ser henne, okej? Åker vi till San Francisco och råkar gå förbi henne, då är det bara OND BLICK som gäller, inte hälsa, okej?!".
Men gud vad jag vill läsa det där brevet. Om nån av er tjejer läser det här, be M skicka det till mig, snälla. Jag vill rama in det och hänga det på väggen.
Den här pakten resulterade i alla fall i att de enda två av dessa tjejer jag fortfarande var vän med på Facebook raderade mig. Även om jag försökte tills jag blev blå i ansiktet kunde jag inte bry mig mindre, men problemet med den ena tjejen var att jag tycker väldigt mycket om hennes pojkvän. Vi var polare en gång i tiden och har aldrig haft problem med varann. Har inte hört av honom, men så nu idag när jag loggar in hade jag fått ett meddelande. I och för sig bara om en lätt genomskinlig klänning, men ändå.
Poängen är att vad jag än gör, vart jag än flyttar, vem jag än blir så kommer alltid Stockholm/Värmdö tillbaks och petar mig på axeln efter ett tag. Är det ingen annan som känner igen det här, nån som flyttat från sin hemstad? Jag tycker om den här killen, så det är klart att det är lugnt att han mailar, men det är bara så komiskt att varje gång det går ett par månader utan att nån hemifrån tar kontakt så händer det igen. Och det är alltid en helt random person med ett helt random meddelande.
Lustigt. Och varje gång det händer undrar jag vem som kommer maila nästa gång.
Puss.
Hej Cim.
Tänkte bara titta förbi och lägga in en liten kommentar om inlägget. Läser din blogg ofta, även om du och jag kanske inte går bra ihop så tycker faktiskt jag att din blogg är jävligt intressant och du har alltid varit duktig på att skriva... Svårare än så är det inte. Angående det där brevet så var de inte ett brev... Du har skrivit om mig många gånger i bloggen och efter allt som hände i sommras så kände jag att jag var tvungen att skriva av mig. Har försökt att "försvara mig" (hittar inget bra ord) förut men det blir liksom som en bomb från din sida att det inte riktigt har gått. Jag skrev iaf ner massa saker på datorn där jag skriver av mig i min frusration på dig. Jag läste upp "brevet" för några av mina närmsta, utvalda vänner och sen kom det tydligen fram till dig (det kanske var lika bra då jag fick förklara mig) Det här var ingen hemlighet.... På den vägen är det. Likadant som folk skriver av sig i dagböcker, bloggar etc. skriver jag av mig på ett dokument på datorn. Jag vet inget om någon pakt och du och jag har aldrig varit vänner på facebook. Jag kan bara tala om "brevet" om dig och det är som vilken negativ energi som helst som man vill bli av med. Jag blev av med min och kan tom läsa din blogg. Så, nu vet du. /malin
Att sitta en grupp tjejer och snacka skit om nån som på inget sätt är en del av nån av era liv, det tycker inte jag direkt bevisar att du "blivit av" med nånting. Att ni dessutom gör det hos nån som är en nära vän till mig gör det ännu mer absurt. Det är det som är grejen med er. Ni snackar skit öppet när det är folk i närheten som faktiskt tycker om mig, hur schysst är det mot dom?
Jag minns inte ens senast jag nämnde dig i bloggen, det måste vara minst ett år sen. Och jag håller inte med om att jag nämnt dig "många gånger", det stämmer inte. Har ingen aning om vad du menar med "efter allt som hände i somras".
Min poäng är iaf - om du vill prata med dina vänner om hur frustrerad du är över mig, fine. Även om det är extremt konstigt med tanke på att du och jag inte pratat med varann på, vadå, tre år minst? Men om du vill vara respektfull mot andra människor, gör det inte i närheten av folk som du och jag har som gemensamma kompisar. Det är inte schysst mot den personen. Det är som att jag skulle snacka skit om dig till Elin eller Jonna, det sätter dom i en jätte-obekväm sits. Det måste du förstå.
Slutligen - din och min historia är vad den är. Vi var vänner en gång, sen var vi inte vänner längre. Du lever ditt liv, jag lever mitt. Jag kan inte för mitt liv förstå hur min blotta existens frustrerar dig så mycket att du måste skriva av dig och läsa upp grejer, jag vet inte ens vad jag tidigare gjort som kan göra dig så pass arg. Så om det är nåt du behöver säga till mig, gör det. Det kommer inte komma några "bomber" från min sida.
Alla problem jag har/hade med dig grundar sig i gamla händelser. Jag vet inte vem du är idag. Du vet inte vem jag är idag heller, därför borde du antingen glömma vad som hänt eller approacha mig direkt. Och det gäller för alla er tjejer.
Nu när jag vet att du läser vill jag säga en annan sak, som kanske är nödvändig, jag vet inte. Jag hatade dig så fruktansvärt mycket i gymnasiet, av den enkla anledningen att du tog Elin ifrån mig. Det fanns inget sätt för henne att dela upp sig mellan dig och mig, för vi kom inte överens. Så Elin kom till mig och sa "vad ska jag göra, Malin blir ledsen så fort jag går med dig, det här funkar inte längre". För att vara snäll mot henne sa jag "men då backar jag, det är lugnt, var med henne och så får du och jag umgås utanför skolan".
Jag gjorde det för att jag älskar Elin så mycket att jag hade gjort vad som helst för att hon inte skulle må dåligt. Men oj vad jag hatade dig för det. Fruktansvärt mycket. Och allt jag tyckt om dig efter det har varit baserat på den händelsen. Nu är det fem år senare och jag är över det där för länge sen. Det är i alla fall min anledning för den skit jag gjort mot dig, det finns inte en chans att du har en lika stark tillbaka. Jag kom över din "negativa energi" för flera år sen, du borde verkligen också komma över det.
Men det är där du har fel. Anledningen till att vi hade den diskussionen förut var för händelsen som hände i sommras med din syster. Jag kan självklart inte tala för andra människor... Efter det som hände i sommras, så pratade vi om allt som hänt mellan dig och mig. Du har helt rätt i att det inte är rättvist att sitta och prata om sånt när en nära vän till dig var där. Jag har nog inte förstått att ni står varandra så nära. Prata inte om oss eller ni. Jag vet inte vad andra gör, men som du säger så är vi helt andra människor idag än vad vi var förut och jag är jävligt noga med vad man flänger ur sig till olika sorters människor. Jag försöker iaf..
Du har inte nämnt mig på länge, men du kan inte förneka att du skrivit elaka sakar om mig som inte var rättvist. Det här brevet skrev jag för lääänge länge sen, bara det att jag läste upp det för mina vänner just då, kanske därför det känns som taget ur ingenting. Det är just därför jag ville förklara mig. Det är självklart att du inte är i allas samtal hela tiden, det är som du säger att det finns ju faktiskt vettigare sakera att prata om.
Jag tänker inte gå in på Elin och gymnasietiden för du och jag har så olika uppfattningar om det. Vi kommer inte komma någonstans iaf. Jag sa precis likadant till Elin i gymnasiet, att ni fick umgås hur mkt ni ville men att jag inte ville vara med. Som sagt, ingen idé att diskutera kring.. Känns himla onödigt med tanke på att det var så länge sen. Elin sa något helt annat till mig då i alla fall.
Jag har faktiskt släppt allt, tro mig. Jag håller med dig när du säger att jag lever mitt liv och du ditt. Vi är inte samma människor idag som vi var då. Jag ville bara förklara vad "brevet" handlade om och att det var länge sen jag skrev det.
Jo, förstod det efter jag tänkt i typ en timme på vad som möjligtvis hände i somras. Men det här med Chris, alltså. Bara så att du vet hade inte jag en aning om att du var inblandad i den händelsen, Chris har aldrig nämnt ditt namn. Hon sa bara Linnéa och det var bara Linnéa jag blev arg på. Du är storasyster själv. Hade du gått igenom vad jag gick igenom med Chris så hade du förstått varför jag reagerade som jag gjorde. Jag menar inget ont med det, men så är det bara. Man vet inte förräns man varit där. Varenda människa på Värmdö var ett hot mot hennes tillfrisknad vid den punkten, och framförallt tjejer som tycker om att snacka om andra tjejer. Där erkänner jag, jag dömde Linnéa på förhand, men det visade sig ju att jag hade rätt så vitt jag kan se.
Jag vet att jag skrivit elaka saker om dig, men jag har ändå alltid känt att det gjorts på ett rättframt sätt. Det är inte "malin är ful och luktar bajs"-nivå direkt, jag kände att jag ogillade dig av legitima anledningar. Nuförtiden har jag ärligt talat inga problem med det, och det har jag försökt visa flera gånger genom att vara fine med att du och jag är i samma rum. Exempelvis hemma hos Elin, eller på Soap.
Gymnasiet är skitsamma. Jag vill i alla fall att du ska veta att jag aldrig pratat och aldrig pratar skit om dig. Vi kanske då är helt olika, men att jag skulle sitta i ett vardagsrum med Elin, Jonna och Jenna och läsa upp ett dokument jag skrivit om mina frustrationer över dig.. för mig är det helt absurt. Och när man får höra en sån grej så förstärker bara det allting jag redan trodde om er.
Jag förstår precis vad du menar, och jag hade säkert reagerat likadant.
Jag läste upp vad jag skrivit för mina vänner för att på något sätt lätta hjärtat. Likadant som ifall du skulle prata om något som har hänt för dina vänner eller pojkvän. Gjorde väl det för att jag alltid har tagit åt mig väldigt mycket av de som hänt mellan oss och på något sätt bli av med det. Återigen, prata inte om oss. Prata om mig, det är jag som skriver och jag kan inte stå för vad någon annan gör eller tvärtom. Jag står för vad jag gjorde, det handlar inte om det, utan jag ville bara berätta att det var ett tag sen jag skrev och berättade om brevet...
Jag säger "er" för att jag kopplar ihop alla er tillsammans, ni är ett tight gäng. Och du är förmodligen den personen jag har absolut minst emot när det kommer till den gruppen, trots den här brev-grejen. Dina kommentarer här gör ju bara att jag respekterar DIG, men jag har fortfarande inget till övers för resterande medlemmar i det här gänget. Det är inte den här enskilda grejen som gör att jag ogillar tex Linnéa, det är flera år av fult beetende som färgat min åsikt där.
Hursomhelst. Jag är glad över att du kommenterade, även fast jag verkligen inte förväntade mig det. Jag har fått säga vad jag ville säga och jag hoppas du känner likadant.
Absolut är vi väldigt nära vänner allihopa. Däremot tycker jag att det är väldigt tråkigt att du har den bilden av mina vänner, och framförallt Linnéa. Hon är min bästa vän och jag vet inte exakt vad som hände i sommras, men är 100% ärlig och troende om att hon aldrig skulle göra något för att såra en annan person som är så sårbar. Som sagt så förstår jag att man är såå stört beskyddande när det kommer till sina syskon, men tror att den situationen var ett missförstånd...
Så, nu känns det bättre när jag fått säga vad jag ville säga...
