Min första kärlek. Herregud. Jag vet inte hur jag ska svara på det här. Det finns tre stycken som kommer upp i huvudet, det är Richard, Faraz och Magnus. Richard var skolans sötaste gosse i trean, han bodde precis runt hörnet från mig och fick alla tjejer att tappa andan. Men det var ju inte kärlek, liksom. Faraz var i nian, hade flera pojkvänner innan honom, men det var första gången jag verkligen var sådär ungdomskär (läs: kåt). Vi höll varann i handen, var konstant på varandra, låg tio gånger om dan. Ni vet. Men nu i efterhand vet jag liksom inte om jag kan beteckna det som Min Första Kärlek, för när Magnus kom förändrade han min syn på allt.

Ärligt talat är jag inte så jättebekväm med det här ämnet. Jag är över det förflutna. Men det var antingen Richard, Faraz eller Magnus. Och nu tänker jag på Jonas och det här känns jävligt elakt, för vi var tillsammans i ett år och hade det väldigt, väldigt bra större delen av tiden. Men de tre andra killarna var ju faktiskt före Jonas, så det stämmer väl.

Jag tycker inte om att jämföra förhållanden med varann. Det är inte bra att göra det. Jag älskade Faraz under tiden vi var ihop, jag älskade Magnus och jag älskade Jonas. (Richard gills ju liksom inte riktigt här.) De är separerade från varandra och jag har fina minnen av alla tre. Vi lämnar det så, va? Konstigt. Vet inte varför det här känns obekvämt att skriva om.

Puss.