WEB DESIGNER FOR BANANA REPUBLIC - CHECK
Hej hjärtan.
Herregud vilken start på året. Jag har en tendens att få dåligt samvete för precis allt, är det inte att jag hinner gå ut med hunden nog gånger på en dag så är det att jag aldrig hinner blogga eller att jag inte pratar med mina svenska vänner nog. Fattar inte att det är mars redan. Helt sjukt.
Men nu så. Uppdatering - jag jobbade med JCG Group i 6 veckor ungefär. Ansvarig för all web design, all digital grafik loggor, sourcing osv. Jag upptäckte ganska omgående att de betalade mig för dåligt för vad jag gjorde, så började söka upp andra möjligheter. Skrev kontrakt med en rekryteringsfirma här i SF och skrev också hyreskontrakt för ett kontor nere i Mission (soft område här i San Francisco).
Rekryteringsfirman levererade över förväntan och fixade en intervju med Banana Republic (tekniskt sett med Gap Inc, som äger Banana). Junior Web Designer var rollen de behövde någon för. Intervjun gick bra, väldigt bra. Två dagar senare fick jag nyheten - anställd. Heltid. Du börjar omgående. Jag får ta semester under sommaren, obetalt, men det betyder att jag kan åka hem till Sverige vilket är det viktigaste.
Nu hade jag redan fått erbjudandet att jobba för Oriflame hemma i Stockholm igen i sommar, 6 veckor, men den här möjligheten var för bra för att tacka nej till. Grymt bra för CV:et, och det här är exakt vad jag ville testa på - att jobba på ett kontor för ett stort amerikanskt företag. Har varit här i 1,5 vecka bara, men det är skönt med rutiner, jag gillar mina kollegor och läget är fantastiskt. Precis nere vid hamnen och even better - på andra sidan gatan ligger mitt gym.
Det är en del jag blivit seriös nu med senaste månaderna. Började gymma i början av februari, 4 gånger i veckan. Lyfter mest, men blandar med pilates och värmer alltid upp med tio minuters cardio. Den här gången ska jag hålla det. Jag har också börjat som Web Coordinator för SWEA International och håller fortfarande på med att starta upp mitt egna företag.
Gud, vilket fantastiskt tråkigt inlägg. Mitt liv är kul men det är så sjukt tråkigt att skriva om det just nu. Men jag brukar generellt sett skriva sämre när jag är lycklig. Ni får hålla till godo med bilder från senaste månaden - ÄLSKAR att man kan dra in bilder från Instagram, den här grejen räddar mitt liv.
Puss
Anställd!
Det här är vad jag gör 4x i veckan. Squats, lunges, deadlifts och en hel massa annat för att forma den sexigaste delen av en kvinnas kropp (enligt min åsikt)
Hikade med tjejkompisar för några helger sen. Helt fantastiskt
Takterassen på mitt jobb.. ja, jag vet att du är avundsjuk. Det är okej. Den här utsikten är fan sinnessjuk.
Lunch på jobbet, jack&coke förra helgen, St Patricks Day parad och mitt sovsällskap. Two blondes and a pup
Och Cassies födelsedag... Älskar de här nissarna
THE HUSTLE IS REAL
Hej hjärtan.
Tiden flyger. På riktigt. Det är strax februari och januari FÖRSVANN. Jag har jobbat och använt min hjärna på ett helt annat sätt än när jag pluggade, vilket gjort mig sinnessjukt trött. Har stupat i säng vid 10-tiden varje vardag. Knappt gått ut och festat alls. Anledningen till detta är att jag fick jobbet. Arbetsintervjun jag pratade om i förra inlägget, jag blev anställd i princip direkt. Tog två dagar. Eufori. Så stolt har jag inte varit över mig själv på länge.
Nu sitter jag här med 250 business cards... och så ska vi komma ihåg vad det heter på svenska. Kort. Vykort. Företagskort? Visitkort. Bra, det tog bara fyra försök. Alltså ni fattar inte hur efterbliven man blir av att sällan prata svenska. Nu har jag som tur var hittat ett gäng nya svenska tjejkompisar här, annars skulle jag vara helt körd. Pratar engelska 24/7 och läskigt nog gör det mig oerhört mycket sämre på svenska.
Hursomhelst,min ursprungliga poäng - för en månad sen var jag arbetslös. Nu sitter jag här med 250 visitkort, som JAG designat och dealat till mig ett bra pris för hos en print shop (ja men nu orkar jag inte översätta mer) och skrivit ut. Sourcing and Graphic Design manager är min titel. Extraordinär titel om ni frågar mig, här hoppade jag över två-tre slavår som junior och gick direkt in på managerposition. Kan tänka mig att det är ganska värdefullt på cv:et sen. Dessutom jobbar jag i sjukt fin byggnad precis vid sjukt fina hamnen downtown. Drömjobb. På riktigt. Så började 2013. Jag brandar produkter och bygger/designar hemsidor hela dagarna, växlande med att leta nya produkter på sidor som Urban Outfitters och Forever 21.
Nej, jag klagar inte. Det är nästan lite läskigt hur jävla tur jag haft duktig jag är. Ibland får man vara stolt, trots att man är svensk.
Utöver det har jag ännu roligare nyheter. Jag kommer satsa stenhårt nu i tre månader framöver på att starta mitt eget företag. Det kommer bara vara jag och en människa till, hittills har det funkat bra att jobba ihop och vi har samma mål och drömmar. Fixar jag detta så kommer jag tveklöst få mitt legitima arbetsvisum som gäller i 3 år om jag inte misstar mig. Och så fort jag har det kan jag åka till Sverige när jag vill och hur länge jag vill. Det blir ett dåligt skrivet inlägg nu, för att jag blir dum i huvudet när jag jobbar för tungt trots att jag älskar det. Just nu jobbar jag 35 timmar i veckan för JCG Group (som anställde mig) och cirka 50 timmar i veckan för mitt egna företag. Såååå. Ni får tillbaka smarta Cim i nästa inlägg typ.
Åker till Portland imorrn på jobbresa och är borta tills tisdag. Kommer hem rikare, kunnigare och med en ny upplevelse under bältet - har aldrig varit i Portland förut.
Jag skriver bättre och mer strukturerat snart. Lovar. Nedan ser ni bilder från mitt liv de senaste veckorna, inkluderat utsikt från mitt nya kontor + självupptagna posebilder + underbara sommarbilder (25 grader svettigt) från ett av världens största surfingevent Mavericks som jag var på förra helgen + annat smått och gott. Puss. Vill ni följa mig på Instagram förövrigt så heter jag @cimewamaria
business cards designade av mig, för mig. en av de starkaste grejerna jag designat enligt eget tycke
Mavericks vid Half Moon Bay
kontorsutsikt
La Cantina - Emil, minns du det här stället? Där du horade ut dig till nån söt puertorican i röd klänning? Kom tillbaks! (du alltså, inte puertoricanen)
SKA JAG STANNA?
Hej hjärtan.
Finns mycket jag tänker på dessa dagar. Nu är året 2013, jag fyller 26 om en månad, jag är för tillfället arbetslös och ogift och utan något potentiellt objekt till livspartner. Jag har dåligt med pengar och måste bråka med AAU över korkade lärare, jag är avundsjuk på min pappa som är i Thailand och min mamma och moster som är hos min älskade lillasyster i Sydney. Trots detta är jag ganska tillfreds och mår väldigt bra generellt.
Ibland är det svårt att veta vad som är rätt beslut att ta. Jag insåg för någon vecka sen att jag liksom.. inte ens funderat över om jag INTE ska stanna i San Francisco. Jag söker bara jobb här för tillfället. Jag trivs ju här, utan tvekan. Älskar staden och har byggt en fantastisk grupp av vänner/bekanta. Skalat av mig min smärta och mina tårar och lyckats resa mig upp igen. Men är det rätt beslut för mig att stanna här?
Omöjligt att veta. Jag vet att jag skulle kunna släppa USA helt, åka hem till Stockholm, jobba på Oriflame och förmodligen må ganska bra. Vara nära min bästa Jenna, min familj, min släkt, och känna lite nostalgi till och med över vintern som jag inte upplevt på tre år. Nej, det här är inget jag reflekterar över seriöst just nu, men det är onekligen en möjlighet.
Jag skulle också kunna testa valfri stad i USA eller Europa. Chicago, Boston, London, Berlin. Är rädd för att stagnera, alltid, alltid. Men just nu satsar jag mina sista San Francisco-kort och ser vad det tar mig. Har min första arbetsintervju för året om två timmar downtown. Önska mig lycka till.
Puss.
SVAR PÅ KOMMENTAR
Hej hjärtan.
Ett litet juluppehåll bara, vet att ni förstår. Har haft en ganska fin jul faktiskt. Mycket bättre än förra årets. Hösten 2012 har slagit hösten 2011 med hästlängder. Ja, då var jag nyförälskad och nyinflyttad med Joanna. Men jag fokuserade på fel saker och förlorade massa vänner. I år har jag vunnit vänner istället, och det är en fantastisk känsla. Jag har massor att prata om, men jag ville fokusera på det här just nu:
Hej Cim!
Är glad att du börjat blogga igen, älskar dina texter.
Blir så fascinerad hur du alltid lyckas vara så stark i så otroligt jobbiga situationer när personen man älskat sårar en totalt.
Skulle också så gärna vilja kunna känna att jag lär mig av allting, att jag känner att jag förtjänar bättre och kan gå vidare, men när exakt samma svek händer om och om igen med varenda kille jag träffar så bryter det ner mig totalt och jag börjar tvivla på mig själv.
Det kanske är en konstig fråga men har du ngt tips på hur jag kan tänka mer som du i en sådan situation? Hur jag kan känna att jag är värd bättre, istället för att börja tvivla.
Kram
Tack snälla du för det första. Jag lider med dig. Jag gör verkligen det. Jag känner den smärtan så väl och för en emotionellt driven människa är det ett helvete att gå igenom gång på gång. För det första vill jag att du ska veta att jag inte är perfekt överhuvudtaget. Jag stannade hos bägge mina killar efter de varit otrogna. Jag var nedbruten och söndertrasad och arg och så, så ledsen, och jag stannade. Även efter att det tagit slut och såren slutat blöda så hade jag kontakt med bägge två, jag var arg på Farid i nästan ett års tid efter att vi gjorde slut. Skickade vidriga sms till honom, pratade i timmar om honom med min nya kille (tips från coachen - undvik det) och mina vänner ville förmodligen kastrera sina öron så mycket jag tjattrade om hur illa han gjorde mig.
Fortfarande idag har jag kontakt med mitt senaste ex. Så jag är inte perfekt. Okej, nu har vi fått det ur vägen.
Tvivel är fullt normalt. Jag har en tendens att beskylla mig själv alldeles, alldeles för mycket. Men otrohet och att på övriga sätt behandla en kvinna illa ligger hos personen som gör det. Det gör verkligen det. En självisk akt är just det - självisk. Det har inte med dig att göra, vilken kan vara svårt att acceptera i sig. Försök att sluta tänk "varför händer alltid det här mig?" eller "hur kunde han göra så här mot mig?". Det är TOTALT oproduktivt. Du skadar dig själv genom ett konstant negativt tankesätt och du kommer aldrig kunna utvecklas. Mitt absoluta bästa tips är att aldrig se dig själv som ett offer. Glöm känslorna. Tänk rationellt. Vad gjorde han? Han knullade någon annan. Enkelt. Det var ett aktivt val och hade han brytt sig om dig mer än vad han bryr sig om sig själv hade han inte gjort det. Han låg med någon annan. Glöm all smärta kring den meningen. Rationalisera. Han gjorde det. Punkt slut. Oavsett - det var HANS val. Det reflekterar inte dig som person, kvinna eller flickvän, det har som sagt allt som oftast absolut ingenting med dig att göra. Det går inte att göra ogjort, ursäkter har ingen betydelse. Det viktigaste här är inte att han var otrogen, det viktigaste är vad du väljer att göra efter du fått reda på det. Är du ett offer? Eller är du ansvarig för din egen lycka?
Min älskade vän Sara sa något till mig i somras som jag aldrig glömmer. Jag tjattrade om O och hans äckliga tendenser (och ja, det är helt okej att spruta svordomar och säga vilket jävla svin han är så länge du släpper det efter en timme) och hon sa: Men Cim, det är väldigt enkelt. Vill du inte vara lycklig?
Och jo. Jag vill vara lycklig. Och det vill med allra största sannolikhet du med. Jag har haft minnesbilder av hur O ligger med andra varje dag sen jag fick reda på det. Det är varje dag i åtta månaders tid. Och det är okej. Det är okej att ha ont och att inte kunna komma över det helt eller glömma det. Men låt det aldrig, ALDRIG någonsin styra ditt liv. Det första jag gjorde när jag fick reda på vad O gjort var att röka en cigarett, bara för att fittan hatar cigaretter. Det andra jag gjorde var att gå till gymmet, för att den horungen ska fan i helvete inte få mig att stanna upp mitt liv för att han bestämde sig för att slänga bort det vi hade.
Men förstår du vad jag menar? Gråt på nätterna om du måste. Det gjorde jag. Jag grät i duschen, på toaletterna i skolan, jag grät nätterna igenom. Men sen sminkade jag mig. Satte på mig kläder. Åt. Gick till gymmet. Ringde vänner. Gjorde läxor. Sökte jobb. Om du låter en annan människas dåliga beslut styra ditt liv, det är då du verkligen förlorat. DET är något att gråta över. Otrohet är ingenting i jämförelse. Försök att tänka på det på det sättet. Om du fokuserar på din egna personliga utveckling i övriga kategorier av ditt liv (jag personligen rekommenderar inte att gå ut och knulla massa nya killar eller dejta runt direkt, det leder sällan till något positivt) så vinner du på alla plan. Du går framåt i karriären, träffar nya vänner, blir närmre med familjen och känner dig automatiskt starkare, tryggare och mer självständig, vilket i sin tur gör det lättare att se en råtta för en råtta och dig själv för den fantastiska varelse du är :) Det är en positiv cirkel som är vattentät - det går inte att misslyckas.
Kram
GRADUATED.
Hej kompisar.
Nu är det på detta viset att JAG HAR TAGIT EXAMEN. Fil.kand. i reklam - CHECK!
Jag känner mig pirrig och glad och förväntansfull och vuxen och snyggare än nånsin - åh så jag hoppas det stör mina haters. Puss på er :) Det ska bli ROLIGT att leta jobb. Sitter just nu med ett frilansgig för en kille i Stockholm, två loggor beställda för några veckor sen. Jag har köpt ett skrivbord till mitt nya ställe (som ni såklart inte vet någonting om) och nu ska jag iväg på celebration dinner med mina vackra nya tjejkompisar (som ni kan skåda nedan). Här är ett par bilder från min höst. Bifogar också ett par bilder på min final i grafisk design - älskar den här nya instagramfunktionen på blogg.se. Gjorde mitt liv bra mycket enklare just nu.
Puss!
Pain breeds strength. Trust your struggle.
Tack tjejer (och Emils) för era kommentarer. Det känns ovant att skriva igen men jag kommer säkert in i det snabbt.
Jag tror att en av anledningarna till att jag alltid överlever djävulsskap och vidriga människor är att jag ser allt allt allt som en läxa. Inget event i mitt liv har gått förlorat när det kommer till det synsättet. Ett av mina favoritcitat det här året kommer från boken The Monk Who Sold His Ferrari:
"There is no such thing as a negative experience, only opportunities to grow, learn and advance along the road of self-mastery. From struggle comes strength. Even pain can be a wonderful teacher".
Det här är inget överromantiskt, naivt sätt att se på saker, det är sant. Så fruktansvärt sant. Jag har växt mer i år än vad jag gjort sen jag var 14. Jag har lärt mig att ta tillvara på andra saker än förhållanden, jag har lärt mig att slappna av, jag har lärt mig att våga tro på att folk älskar mig och bryr sig om mitt välmående.
Han ljög för mig, han sårade mig, han gav mig smärta jag aldrig känt och det tog fem-sex månader, men nu tar jag emot hans idioti som en gåva. Genom att göra mig illa visade han mig vad jag är värd. Han visade vad som händer när man förlorar sig själv, när man TILLÅTER sig själv att vara någon annan för en stund, han lärde mig vad det betyder att vara självisk, cynisk och förlorad i klichén av sin egen image.
Han visade mig vem jag aldrig vill vara. Jag är dessutom inte helt oskyldig i historien. Ja, han var den som knullade runt. Jag rörde aldrig en annan kille under tiden innan jag kom på honom. Men jag var ganska kall och avståndstagade då jag fortfarande var i processen av att komma över Farid, han kände sig som ett rebound och det skapade en ovilja hos honom att lägga 100 % hos mig. Jag accepterar det. Hans otrohet är bägges fel. Jag accepterar det också.
Tar det bort smärtan helt? Nej. Absolut inte. Älskar man någon så gör det ont när den människan väljer att falla in i någon annan, oavsett om det bara är för en natt, oavsett om det är dig han älskar och hon betyder mindre än smuts. Det gör ont. Men smärta kan vara en vis lärare, en bra mycket nyttigare lärare än lycka och harmoni.
Det är från smärtan vi växer. Och vi kommer aldrig kunna tänka så den där första natten, när vi gråter tills vi vill slita ut våra ögon, när vi imploderar. Men fyra, fem, sex månader efter. Då kan man börja acceptera. Förlåta. Försöka glömma smärtan och bevara vad vi lärt oss.
Jag tänker inte heller vara någon hycklare här. Jag har fortfarande kontakt med honom. Jag älskar honom fortfarande. Jag gråter ibland. Men jag mår så mycket bättre. Känner mig mer grundad. Jag är glad igen. Det är en skön känsla.
Puss
HEJ.
Jag har inte vetat vart jag ska börja. Har inte ens vetat om jag möjligtvis bara ska sluta. Den här bloggen och min passion för den här bloggen, min eviga drivkraft att dela med mig av mitt liv, tvärdog 2012. Det här har varit ett av de mest omvälvande åren, följt av 2009, 2010 och 2011 som även de var stora, viktiga år. Sen jag var 21 har livet gått på speed. Jag har levt, skrattat, gråtit, drömt, växt, vunnit, förlorat. När det viktigaste i mitt liv blev en amerikan så antar jag att min anknytan till mitt svenska jag tog stryk. Mitt hela jag, ärligt talat. Som jag kanske nämnt tidigare förlorade jag mig själv. På grund av en karl. Har ni någonsin hört något så klyschigt?
Jag har tvingats omvärdera allt det här året. Min syn på mig själv, min syn på vänskap, min syn på kärlek och relationer i stort. Jag har insett att mycket av det drama jag går igenom i mitt liv bjuder jag in på fika alldeles själv. Här, varsågod, ta en kopp kaffe, sitt ner så umgås vi. Jag hade kunnat klippa vissa människor mycket tidigare och på så sätt undvikit väldigt mycket drama det här året. Men kanske betyder det dramatiska någonting för mig. Jag är en rastlös själ, jag uttrycker gärna både kärlek och ilska, jag är impulsiv och kanske lite konstig. Jag vet inte riktigt längre. Jag har ju alltid överanalyserat, tänkt för mycket, levt i mitt egna huvud. Det här året har jag tvingats att se saker från andra människors synvinklar. Har jag blivit mindre självisk? Ja. Men det är långt kvar att gå fortfarande.
Den största förändringen som är mest tydlig för mig själv är min syn på kärlek och dess betydelse i mitt liv. För fem-sex månader sen grät jag över hur oöverkomligt sorgligt detta var, denna förändring, att jag kände min romantiska sida självdö. Idag har jag accepterat det. Jag.. bryr mig inte om kärlek lika mycket längre. Det är inte en prioritet i mitt liv. Att vara 100% ärlig och en god människa när det kommer till att deala med män.. Jag är över det tillfälligt. Förmodligen en typisk reaktion på att få hjärtat krossat och stampat på i omgångar. Men likväl - det är MIN reaktion och jag lever den.
Jag kan inte titta på romantiska komedier längre. Mår illa, vill byta kanal. Ser jag en kvinna i bröllopsklänning stänger jag av TV:n. Jag tänker överhuvudtaget inte på framtiden längre när det kommer till män. Jag.. bryr mig inte längre. Jag vill inte ens. Jag är avstängd. Ganska kall. Jag litar inte på killar överhuvudtaget. Har du varit med en man som lyckas vara frekvent otrogen trots att han är med dig fem dagar i veckan, då är det detta som händer. Varna era barn.
Det jag inte förlorat är min obotliga positivitet. Han försökte döda den med. Det lyckades han aldrig med. En solig dag gör mig fortfarande lycklig in i själen, och jag väljer att se vad som hände mig som en oerhört värdefull läxa. Jag väljer också att se min nyfunna cynism och kyla inför kärlek som en tillfällig period, en period där jag kan fokusera på att bli anställd och börja min karriär. Jag vill inte träffa någon ny, fokusera på någon ny, jag vill inte älska någon ny. 2013 är till för mig.
Det finns en miljon saker till att säga men det här får väl bli början.
EDIT: Moa, Felicia, Sabrina, Ida, Maria och ni andra. Tack snälla för er uppenbara devotion till min blogg, tack för att ni bryr er tillräckligt för att vilja ha mig tillbaks. Det är till er jag skriver.
EDIT 2: Nu blev det här typ världens sorgligaste inlägg märkte jag när jag läste igenom. Jag kan tala om att jag har jävligt kul i år också. Framförallt i sommar och nu i höst. Jag mår bra, bättre för varje dag. Starkare för varje dag. Det tar bara en jävla tid att komma över att någon sårat en, framförallt när det inte bara är en älskare, utan din bästa vän. Men allt han gjorde mot mig har jag bearbetat (nåja, nästan allt) och nu idag pratar jag inte med en, inte med två, utan med tre manliga modeller som alla är heta som fan och vill ha mig helst varje dag av varje vecka. Japp, jag är en 25-åring mitt i en medelålderskris. Älska livet!
Bilder från tidigare i år
Jag kommer tillbaks.
Ge mig en sekund bara.
Puss.
Puss.
Sincerely - fuck you and that's all of you, essence, core, shallow, superficial. Fuck you.
June
I wish I could believe you
Then I'll be alright
But now everything you told me, really don't apply
To the way I feel inside
Loving you was easy
Once upon a time
But now my suspicions of you, have multiplied
And it's all because you lied
I only give you a hard time
'Cause I can't go on and pretend like
I haven't tried to forget this
But I'm much too full of resentment
Just can't seem to get over
The way you hurt me
Don't know how you gave another
What didn't mean a thing
The very thing you gave to me
I thought I could forgive you
And I know you've change
As much as I wanna trust you
I know it aint the same
And it's all it's all because you lied
I only give you a hard time
'Cause I can't go on and pretend like
I haven't tried to forget this
But I'm much too full of resentment
I may never understand why
I'm doing the best that I can and I
I tried and I tried to forget this
But I'm much too full of resentment
(You lied)
I'll always remember feelin'
(You lied)
Like I was no good
(You lied)
Like I couldn't do it for you
(You lied)
like that other bitch could
(ohh yeah)
And it's all because you lied.
(You lied)
Loved you more than ever
(You lied)
More than my own life
(You lied)
But this part of me I gave you
(You lied)
It was sacrifice
(Sacrifice)
And it's all because you lied
I only give you a hard time
'Cause I can't go on and pretend like
I tried and tried to forget this
(I tried and I tired and I tired)
But I'm too damn much too full of resentment
I know she was attractive
But I was here first
Been ridin' with you for 6 years
Why did I deserve
To be treated this way by you (you)
I know your probably thinkin'
What's up with B
I been cryin' for too long
What did you do to me
I used to be so strong
Now you took my soul
I'm cryin'
Can't stop cryin'
Can't stop cryin'
You coulda told me
You wasn't happy
I know you didn't wanna hurt me
But look what you done done to me now
I gotta look at her in her eyes
And see she's half of me (You lied)
Then I'll be alright
But now everything you told me, really don't apply
To the way I feel inside
Loving you was easy
Once upon a time
But now my suspicions of you, have multiplied
And it's all because you lied
I only give you a hard time
'Cause I can't go on and pretend like
I haven't tried to forget this
But I'm much too full of resentment
Just can't seem to get over
The way you hurt me
Don't know how you gave another
What didn't mean a thing
The very thing you gave to me
I thought I could forgive you
And I know you've change
As much as I wanna trust you
I know it aint the same
And it's all it's all because you lied
I only give you a hard time
'Cause I can't go on and pretend like
I haven't tried to forget this
But I'm much too full of resentment
I may never understand why
I'm doing the best that I can and I
I tried and I tried to forget this
But I'm much too full of resentment
(You lied)
I'll always remember feelin'
(You lied)
Like I was no good
(You lied)
Like I couldn't do it for you
(You lied)
like that other bitch could
(ohh yeah)
And it's all because you lied.
(You lied)
Loved you more than ever
(You lied)
More than my own life
(You lied)
But this part of me I gave you
(You lied)
It was sacrifice
(Sacrifice)
And it's all because you lied
I only give you a hard time
'Cause I can't go on and pretend like
I tried and tried to forget this
(I tried and I tired and I tired)
But I'm too damn much too full of resentment
I know she was attractive
But I was here first
Been ridin' with you for 6 years
Why did I deserve
To be treated this way by you (you)
I know your probably thinkin'
What's up with B
I been cryin' for too long
What did you do to me
I used to be so strong
Now you took my soul
I'm cryin'
Can't stop cryin'
Can't stop cryin'
You coulda told me
You wasn't happy
I know you didn't wanna hurt me
But look what you done done to me now
I gotta look at her in her eyes
And see she's half of me (You lied)
She aint even half of me
How could you lie (You lied)
How could you lie (You lied)
August
Wait a minute, wait a minute
I think I got to take some
time and clear my mind cause
if I don't I might (scream)
Scream out loud in a little bit
I'm a tell you what I'm
talking about ladies
(Ladies, ladies)
If you know what I mean
When you in love you give your everything
(I'm tired of that happening)
This time is for me
You been doing you
I'm goin' do me
Ladies help me sing it
You steady telling lies
I stayed and pacified
While I kept denying the truth
You always here and there
Finally I don't care
I'm going to keep it real with you
Ain't no feeling like being free
When your mind's made up
And your hearts in the right place, yeah
Ain't no feeling like being free
When you've done all you could
But what's misunderstood
(It's all good, it's all good)
Ain't no feeling like being free
I'm like an eagle set free
And finally I'm looking out for me
Ain't no feeling like being free
Cause my mind's made up
And my heart is in the right place, yeah
Hold 'em up, wait a second
I got to get something off my chest
My happiness was our happiness,
I lived and (breathed)
You and all your needs
Let me speak, it's best I do
what's best for me
Now ladies, (ladies)
I got my mind back
I been there and done that
(no looking back no)
Oh, this time is for me
If you been doing you
I'm going to do me
I'm free
Time is of the essence
And it's much too short to waste
another minute on you
While you steady trying to hide
I'm packing saying bye
Thought you were my dream come true
No it ain't easy being left out (no)
Or being forgotten about
(being forgotten about)
You don't deserve my love (my love)
I've had enough set me free (free)
Can I get some loving (mmm)
Can I get some time (mmm)
Loving in the morning (Yeah)
And in the midnight hour (baby,baby)
I gave you everything you wanted (wanted)
I gave you everything you needed (mmm)
But you just didn't do right (no,no)
So baby I'm leaving
It feels good to be free
I think I got to take some
time and clear my mind cause
if I don't I might (scream)
Scream out loud in a little bit
I'm a tell you what I'm
talking about ladies
(Ladies, ladies)
If you know what I mean
When you in love you give your everything
(I'm tired of that happening)
This time is for me
You been doing you
I'm goin' do me
Ladies help me sing it
You steady telling lies
I stayed and pacified
While I kept denying the truth
You always here and there
Finally I don't care
I'm going to keep it real with you
Ain't no feeling like being free
When your mind's made up
And your hearts in the right place, yeah
Ain't no feeling like being free
When you've done all you could
But what's misunderstood
(It's all good, it's all good)
Ain't no feeling like being free
I'm like an eagle set free
And finally I'm looking out for me
Ain't no feeling like being free
Cause my mind's made up
And my heart is in the right place, yeah
Hold 'em up, wait a second
I got to get something off my chest
My happiness was our happiness,
I lived and (breathed)
You and all your needs
Let me speak, it's best I do
what's best for me
Now ladies, (ladies)
I got my mind back
I been there and done that
(no looking back no)
Oh, this time is for me
If you been doing you
I'm going to do me
I'm free
Time is of the essence
And it's much too short to waste
another minute on you
While you steady trying to hide
I'm packing saying bye
Thought you were my dream come true
No it ain't easy being left out (no)
Or being forgotten about
(being forgotten about)
You don't deserve my love (my love)
I've had enough set me free (free)
Can I get some loving (mmm)
Can I get some time (mmm)
Loving in the morning (Yeah)
And in the midnight hour (baby,baby)
I gave you everything you wanted (wanted)
I gave you everything you needed (mmm)
But you just didn't do right (no,no)
So baby I'm leaving
It feels good to be free
Hej
Jag undviker er inte. Eller jo, det är väl precis det jag gör. Men har haft fektiska veckor och fortfarande inte bestämt mig hur jag ska göra med ny bloggplattform.
Den här veckan fick jag träffa min kusins bebis för första gången. Sen dog min farmor. Plötsligt. För sju timmar sedan.
Och om sex timmar ska vi till Arlanda och plocka upp mannen jag älskar för hans första visit i Sverige.
Intryck i juli.
Puss
Den här veckan fick jag träffa min kusins bebis för första gången. Sen dog min farmor. Plötsligt. För sju timmar sedan.
Och om sex timmar ska vi till Arlanda och plocka upp mannen jag älskar för hans första visit i Sverige.
Intryck i juli.
Puss
LIFE ON A STICK
Hej ganget.
Tankte skriva pa engelska eftersom jag inte kan nyttja det totala svenska alfabetet pa min blackberry, men det kanns konstigt. Sa kor pa svenska anda.
Jag vet att jag ar samst pa att uppdatera er nufortiden. Samst. Men jag vet inte vad som hant, har inte samma behov a blogga langre. Jag tror det beror mycket pa min tid med Obi, han ar valdigt privat som person och jag tror fan det smittat av sig. Sa, vad har jag gjort de tva senaste veckorna. Slutforde kodningsgiget, dealade till mig $200 extra ocksa (hej shoppingpengar). Min mobil blev snodd nar jag var ute med Obi och hans kusin. Vi foljde efter tjejerna vi trodde hade tagit den, bad dom att ga igenom sina vaskor. Det gjorde dom med gladje, men sen blev det tjafs av nan anledning. Slutade med att vi stod en stor grupp mitt pa shoppinggatan I SF och cirkulerade som hyenor kring varann. Jag hade bade rivmarken och blamarken nasta dag. SF;s tjejer ar inte de enklaste att ha att gora med.
Kopte hursomhelst en ny telefon, Blackberry Bold 9930 tror jag. Grym. Alskar den an sa lange. Sen sa har jag spenderat nastan all tid med Obi, som vaxt till att blivit en av mina basta vanner. Jag ar kar och det ar pafrestande och fantastiskt pa samma gang. Han landar I Sverige 8e juli for tre veckors semester.
Just nu ar jag I London , bor hos en gammal Berghs-kompis. Men den historien far vi ta en annan gang for snart dor min mobil. Puss pa er
RISE FROM THE DEAD.
Hej hjärtan.
Jag berättade aldrig det för er, men jag funderade på att stänga ner bloggen för en månad sen ungefär. Sluta skriva kommer jag aldrig göra, det flyter i mitt blod, men att börja om på nytt med en annan blogg känns som en ganska bra idé. Den här bloggen är fylld av mitt "förra" liv i San Francisco, Farid, många vänner jag inte längre umgås med, äventyr jag alltid kommer minnas och hålla kära, men likväl ett liv som är över.
San Francisco kommer alltid vara staden där jag verkligen växte upp. Det är stort. Utöver skola, utöver kärlek och krossade hjärtan, lögner och lagade middagar, utöver långa promenader med Lucas, bråk, tjafs, skratt och jobberbjudanden - San Francisco kommer alltid vara staden där jag växte upp. Jag var 21 när jag lämnade Stockholm. Nu när jag är 25 förstår jag att jag vid den åldern inte förstod vad ett riktigt förhållande var. Jag förstod inte att det handlar om att ge och att ta. Det är sanningen. Jag visste inte heller vem jag själv var. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv de senaste tre-fyra åren, och de senaste nio månaderna framförallt har varit explosionsartade. Att vara med Obi har varit livsomvälvande, på riktigt. Jag sa från första början att jag inte ville ha ett förhållande på ett tag. Nu i hindsight så borde jag hållt mig till mina egna regler. Jag kommer aldrig kunna förklara för någon hur Obis och mitt förhållande sett ut, hur totalt fantastiskt och vidrigt svårt det varit på samma gång. Mycket av det jag gått igenom det senaste året är både det bästa och det värsta som hänt mig, och på något sätt känns det okej. Jag hade två-tre år av stagnation; det var dags att se mina rädslor i vitögat, att vara ung, korkad och naiv, att våga hoppas och slåss för det man tror på. Det är som Paulo Coelho skriver i Alkemisten: "The secret of life, though, is to fall seven times and to get up eight times."
Jag börjar långsamt resa mig från de döda igen. Vissa vänner har tagit mig åt sidan och sagt "jag är orolig, hur mår du, du har varit med om så mycket". Och jag har ryckt på axlarna i vanlig ordning och sagt att allt kommer ordna sig. Oavsett hur ledsen jag är när jag yttrar orden så är det alltid, alltid sant. Det ordnar sig, varje gång. Glöm aldrig bort att du är ansvarig för din egen lycka. Du kan välja att slåss och gråta, eller så kan du välja att släppa vad som är oföränderligt och gå vidare med din dag.
Först nu kan jag börja göra det senare. Det tog mig bara cirka 1,5 månad och för det klappar jag mig själv på axeln. Duktig Cim. Den här veckan är totalt uppbokad. Imorgon har jag planer med Carrie, och så ska jag öppna bankkonto, hämta ut pengar, gå till gymmet, jobba. Onsdag är det Giants game igen, torsdag ska jag till Muir Woods med Mindy och hika, sen till en artshow där Alex ställer ut sina illustrationer, fredag ut till Oakland för jobb och förhoppningsvis framsteg på ett $10 000 projekt, lördag svensk hemmafest hos några nya vänner i Atherton, söndag ledig än så länge. Jag är inget offer och jag vägrar att låta någon göra mig till ett offer vid 25 års ålder. Nu ska jag göra det mesta av SF innan jag åker hem.
Puss.
Jag berättade aldrig det för er, men jag funderade på att stänga ner bloggen för en månad sen ungefär. Sluta skriva kommer jag aldrig göra, det flyter i mitt blod, men att börja om på nytt med en annan blogg känns som en ganska bra idé. Den här bloggen är fylld av mitt "förra" liv i San Francisco, Farid, många vänner jag inte längre umgås med, äventyr jag alltid kommer minnas och hålla kära, men likväl ett liv som är över.
San Francisco kommer alltid vara staden där jag verkligen växte upp. Det är stort. Utöver skola, utöver kärlek och krossade hjärtan, lögner och lagade middagar, utöver långa promenader med Lucas, bråk, tjafs, skratt och jobberbjudanden - San Francisco kommer alltid vara staden där jag växte upp. Jag var 21 när jag lämnade Stockholm. Nu när jag är 25 förstår jag att jag vid den åldern inte förstod vad ett riktigt förhållande var. Jag förstod inte att det handlar om att ge och att ta. Det är sanningen. Jag visste inte heller vem jag själv var. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv de senaste tre-fyra åren, och de senaste nio månaderna framförallt har varit explosionsartade. Att vara med Obi har varit livsomvälvande, på riktigt. Jag sa från första början att jag inte ville ha ett förhållande på ett tag. Nu i hindsight så borde jag hållt mig till mina egna regler. Jag kommer aldrig kunna förklara för någon hur Obis och mitt förhållande sett ut, hur totalt fantastiskt och vidrigt svårt det varit på samma gång. Mycket av det jag gått igenom det senaste året är både det bästa och det värsta som hänt mig, och på något sätt känns det okej. Jag hade två-tre år av stagnation; det var dags att se mina rädslor i vitögat, att vara ung, korkad och naiv, att våga hoppas och slåss för det man tror på. Det är som Paulo Coelho skriver i Alkemisten: "The secret of life, though, is to fall seven times and to get up eight times."
Jag börjar långsamt resa mig från de döda igen. Vissa vänner har tagit mig åt sidan och sagt "jag är orolig, hur mår du, du har varit med om så mycket". Och jag har ryckt på axlarna i vanlig ordning och sagt att allt kommer ordna sig. Oavsett hur ledsen jag är när jag yttrar orden så är det alltid, alltid sant. Det ordnar sig, varje gång. Glöm aldrig bort att du är ansvarig för din egen lycka. Du kan välja att slåss och gråta, eller så kan du välja att släppa vad som är oföränderligt och gå vidare med din dag.
Först nu kan jag börja göra det senare. Det tog mig bara cirka 1,5 månad och för det klappar jag mig själv på axeln. Duktig Cim. Den här veckan är totalt uppbokad. Imorgon har jag planer med Carrie, och så ska jag öppna bankkonto, hämta ut pengar, gå till gymmet, jobba. Onsdag är det Giants game igen, torsdag ska jag till Muir Woods med Mindy och hika, sen till en artshow där Alex ställer ut sina illustrationer, fredag ut till Oakland för jobb och förhoppningsvis framsteg på ett $10 000 projekt, lördag svensk hemmafest hos några nya vänner i Atherton, söndag ledig än så länge. Jag är inget offer och jag vägrar att låta någon göra mig till ett offer vid 25 års ålder. Nu ska jag göra det mesta av SF innan jag åker hem.
Puss.
FINALS.
Hej hjärtan.
Såhär är det - jag är mitt inne i finals. Har två stora presentationer nästa vecka, tisdag/onsdag. Så jag sliter med min portfolio, börjar se bra ut nu.
Utöver det jobbar jag. En av mina gamla lärare kontaktade mig och vill anställa mig. Om jag vill så kan jag allså börja processen med att fixa ett jobbvisa. Jag håller dessutom på att koda hans hemsida, betalt gig för cirka 15 000 spänn. Sen mailade en av Obis tjejkompisar mig, hon jobbar för en bank, de vill ha en ny hemsida också. Så jag har två gig jag ska köra 100% för så fort skolan är slut om en vecka. Nu är jag i ett läge där jag nästan har för mycket jobb. Helt otroligt roligt, men stressigt också.
Jag kommer förmodligen hem senare än väntat, min praktik hos Oriflame börjar inte förrän juli. Men att missa midsommar är inte ett alternativ, så kommer hem i mitten av juni ungefär.
Jobbmässigt går det svinbra just nu alltså. Det var en vecka där i april där hela min värld vändes upp och ner för femte gången, och mycket av vad som hände är positivt. Just nu är dessutom min pappa här med sin flickvän, så jag har liksom inte riktigt tid för bloggen. Men snart kan jag slappna av och börja uppdatera er mer.
Okej, puss!
Såhär är det - jag är mitt inne i finals. Har två stora presentationer nästa vecka, tisdag/onsdag. Så jag sliter med min portfolio, börjar se bra ut nu.
Utöver det jobbar jag. En av mina gamla lärare kontaktade mig och vill anställa mig. Om jag vill så kan jag allså börja processen med att fixa ett jobbvisa. Jag håller dessutom på att koda hans hemsida, betalt gig för cirka 15 000 spänn. Sen mailade en av Obis tjejkompisar mig, hon jobbar för en bank, de vill ha en ny hemsida också. Så jag har två gig jag ska köra 100% för så fort skolan är slut om en vecka. Nu är jag i ett läge där jag nästan har för mycket jobb. Helt otroligt roligt, men stressigt också.
Jag kommer förmodligen hem senare än väntat, min praktik hos Oriflame börjar inte förrän juli. Men att missa midsommar är inte ett alternativ, så kommer hem i mitten av juni ungefär.
Jobbmässigt går det svinbra just nu alltså. Det var en vecka där i april där hela min värld vändes upp och ner för femte gången, och mycket av vad som hände är positivt. Just nu är dessutom min pappa här med sin flickvän, så jag har liksom inte riktigt tid för bloggen. Men snart kan jag slappna av och börja uppdatera er mer.
Okej, puss!
FÖR REKLAMARE.
Alltså, jag ska uppdatera er med allt, lovar, men för nu - gå igenom allt här. Har suttit och DÖTT i en timme nu. Dra åt helvete så roligt.
Puss.
Puss.
JUST TRY ME.
Jag har levt hela mitt liv efter en grundregel.
Du kan inte få mig till ett offer. Oavsett vad som händer mig så är jag ansvarig för mina egna handlingar. Jag har skrivit om det här många gånger. I mina ögon skyller människor allt ont i världen på alla andra. Får du fortkörningsböter så är det så jävla synd om dig trots att du då, naturligtvis, körde för fort. Failar du en klass eller flera, så är det för att du hade för mycket jobb, för lite tid, trots att du spenderade minst 15 timmar i veckan med att titta på diverse serier. Jag kan ge mycket värre exempel än så här, men orka göra folk upprörda på en måndag.
Jag är inget offer. Ingen, absolut ingen, har makt att göra mig till ett offer. När Farid var otrogen mot mig grät jag förbehållslöst i en vecka. Sen plockade jag upp bitarna, satte ihop de bäst jag kunde, klarade fyra kurser utan tillstymmelse till ett C och åkte hem till Sverige för att ladda om. Mina föräldrar har separerat, jag har fått sparken ett flertal gånger, jag har förlorat/sagt upp sjok av vänner, jag har känt smärta som jag vet att många av er därute känt, om och om igen.
Det vore så lätt för mig att dra på mig den här sunkiga offerkoftan som suttit på axlarna av tusentals människor förut, lägga mig ner på golvet, försvinna, ge upp, lägga ner skola, jobb och börja dricka, springa, rymma, låtsas tills det inte finns något äkta kvar.
Den där koftan passar inte mig. Den är otymplig, ful och den står för det vridna tankesättet att jag som fullvuxen människa på något sätt inte är ansvarig för mina egna handlingar. Världen är ute efter att förgöra mig. Skitsnack. Hela min värld vändes upp och ner nu över vårt spring break. Och jag är så inihelvete förbannad på mig själv för att jag inte följde mina egna råd. När jag går igenom bloggen så visste jag ju hela tiden, men jag gick lik förbannat emot mina egna regler. Det var mitt val, och nu får jag stå mitt kast. Oavsett om jag får sparken, blir dumpad, blir sårad så är det mitt ansvar att göra det bästa av situationen. Ingen annan kommer leva mitt liv åt mig.
Jag vägrar bli cynisk. Jag vägrar tro ont om människor. Men jag kan fortfarande börja göra val som gynnar mig istället för andra. Morgonen tisdag den 10:e april hade jag kunnat välja att bara ge upp. Jag vägrar. Samma dag messar en gammal vän mig, en tjej jag inte pratat med på över två år. Tre dagar senare får jag två erbjudanden om jobb. Ett från en gammal favoritlärare som vill att jag kodar hans hemsida (väntar på mail för att säkerställa kostnad). Ett från ett företag i SF som jagade ner mig på Facebook och vill att jag ska bli medlem av deras team (möte på torsdag vid lunch). Fyra dagar senare är jag ute på tjejkväll med helt nya bekantskaper som får mig att skratta tills jag kiknar. Jag går på Bon Iver med Jessica och gråter när Skinny Love börjar dundra. Sen har det varit så varmt i SF att speglar och fönster immat igen. Ren och skär högsommarvärme. Jag har köpt en spetskjol från H&M som jag är helt besatt av, samt en fantastisk klänning från Forever 21 som ger mig Mad Men-kurvor. Min telefon kraschar och snubben i butiken säger "ledsen, måste ställa om den, du kommer förlora alla bilder, videos, allting". Jag sparkar mig själv för att jag inte backat upp telefonen, han ställer om den, jag går igenom album och ser att allt är kvar. Han säger att det är omöjligt. Likväl. Inga bilder, inga videos raderade.
Och häromdagen messar Kim, min gamla chef, och säger att Oriflame är spikat för sommaren. Jag börjar i juni.
Du kan inte få mig till ett offer. Jag är precis som alla andra. Jag vill döda de som sårat mig. Jag vill skrika och slåss och förstöra deras liv. Men jag lämnar bitarna på golvet i förmån för mig själv. Och när vänner uttrycker oro agerar jag nästan förvånat - "Va? Förstår inte vad du pratar om. Början på min karriär är precis runt hörnet, alla jag älskar lever och mår bra, jag är starkare än vad jag någonsin varit och nystarter har en lika stark fäbless för mig som jag för dom".
Så försök igen. Försök få mig att stanna upp och gå sönder. Låt mig veta hur det gick sen.
Puss.
Du kan inte få mig till ett offer. Oavsett vad som händer mig så är jag ansvarig för mina egna handlingar. Jag har skrivit om det här många gånger. I mina ögon skyller människor allt ont i världen på alla andra. Får du fortkörningsböter så är det så jävla synd om dig trots att du då, naturligtvis, körde för fort. Failar du en klass eller flera, så är det för att du hade för mycket jobb, för lite tid, trots att du spenderade minst 15 timmar i veckan med att titta på diverse serier. Jag kan ge mycket värre exempel än så här, men orka göra folk upprörda på en måndag.
Jag är inget offer. Ingen, absolut ingen, har makt att göra mig till ett offer. När Farid var otrogen mot mig grät jag förbehållslöst i en vecka. Sen plockade jag upp bitarna, satte ihop de bäst jag kunde, klarade fyra kurser utan tillstymmelse till ett C och åkte hem till Sverige för att ladda om. Mina föräldrar har separerat, jag har fått sparken ett flertal gånger, jag har förlorat/sagt upp sjok av vänner, jag har känt smärta som jag vet att många av er därute känt, om och om igen.
Det vore så lätt för mig att dra på mig den här sunkiga offerkoftan som suttit på axlarna av tusentals människor förut, lägga mig ner på golvet, försvinna, ge upp, lägga ner skola, jobb och börja dricka, springa, rymma, låtsas tills det inte finns något äkta kvar.
Den där koftan passar inte mig. Den är otymplig, ful och den står för det vridna tankesättet att jag som fullvuxen människa på något sätt inte är ansvarig för mina egna handlingar. Världen är ute efter att förgöra mig. Skitsnack. Hela min värld vändes upp och ner nu över vårt spring break. Och jag är så inihelvete förbannad på mig själv för att jag inte följde mina egna råd. När jag går igenom bloggen så visste jag ju hela tiden, men jag gick lik förbannat emot mina egna regler. Det var mitt val, och nu får jag stå mitt kast. Oavsett om jag får sparken, blir dumpad, blir sårad så är det mitt ansvar att göra det bästa av situationen. Ingen annan kommer leva mitt liv åt mig.
Jag vägrar bli cynisk. Jag vägrar tro ont om människor. Men jag kan fortfarande börja göra val som gynnar mig istället för andra. Morgonen tisdag den 10:e april hade jag kunnat välja att bara ge upp. Jag vägrar. Samma dag messar en gammal vän mig, en tjej jag inte pratat med på över två år. Tre dagar senare får jag två erbjudanden om jobb. Ett från en gammal favoritlärare som vill att jag kodar hans hemsida (väntar på mail för att säkerställa kostnad). Ett från ett företag i SF som jagade ner mig på Facebook och vill att jag ska bli medlem av deras team (möte på torsdag vid lunch). Fyra dagar senare är jag ute på tjejkväll med helt nya bekantskaper som får mig att skratta tills jag kiknar. Jag går på Bon Iver med Jessica och gråter när Skinny Love börjar dundra. Sen har det varit så varmt i SF att speglar och fönster immat igen. Ren och skär högsommarvärme. Jag har köpt en spetskjol från H&M som jag är helt besatt av, samt en fantastisk klänning från Forever 21 som ger mig Mad Men-kurvor. Min telefon kraschar och snubben i butiken säger "ledsen, måste ställa om den, du kommer förlora alla bilder, videos, allting". Jag sparkar mig själv för att jag inte backat upp telefonen, han ställer om den, jag går igenom album och ser att allt är kvar. Han säger att det är omöjligt. Likväl. Inga bilder, inga videos raderade.
Och häromdagen messar Kim, min gamla chef, och säger att Oriflame är spikat för sommaren. Jag börjar i juni.
Du kan inte få mig till ett offer. Jag är precis som alla andra. Jag vill döda de som sårat mig. Jag vill skrika och slåss och förstöra deras liv. Men jag lämnar bitarna på golvet i förmån för mig själv. Och när vänner uttrycker oro agerar jag nästan förvånat - "Va? Förstår inte vad du pratar om. Början på min karriär är precis runt hörnet, alla jag älskar lever och mår bra, jag är starkare än vad jag någonsin varit och nystarter har en lika stark fäbless för mig som jag för dom".
Så försök igen. Försök få mig att stanna upp och gå sönder. Låt mig veta hur det gick sen.
Puss.
LBD & MICHAEL KORS
Outfit i lördags när vi firade Carries födelsedag. Körde helsvart förutom klockan som fick stråla. Har fått en hel del komplimanger för den redan. Carrie hade sin gathering på ett ställe som heter Chambers Eat & Drink, sjukt mysigt var det. Har helt missat, ska försöka få med mig Obi dit på en dejt innan jag åker hem till Sverige.
På tal om det är det ju som vanligt en miljon grejer som ska fixas med innan jag kan sätta mig på planet. Just nu skiter jag i det dock. Springbreak och killarnas sista dagar, vi ska till Dolores och träffa Alex + hans lilla pitbullvalp. Sen har jag en vecka av portfolio-jobb innan Jessica kommer. Den här vårterminen har gått sjukt snabbt.
Puss.
På tal om det är det ju som vanligt en miljon grejer som ska fixas med innan jag kan sätta mig på planet. Just nu skiter jag i det dock. Springbreak och killarnas sista dagar, vi ska till Dolores och träffa Alex + hans lilla pitbullvalp. Sen har jag en vecka av portfolio-jobb innan Jessica kommer. Den här vårterminen har gått sjukt snabbt.
Puss.
HIGH ON LIFE
Vilken vecka. Har så mycket att se fram emot också.
Killarna kom alltså förra tisdagen. Vi kom hem igår efter tre sköna dagar i L.A. Santa Monica var härligt, men inte lika livligt som jag föreställt mig. Söndagen var totalt död i hela stan. Oavsett så är jag otroligt glad att jag hängde på, vill se så många ställen i USA som möjligt och det här var ju mitt första besök i L.A.
En grej jag inte förväntade mig var känslan när vi gled tillbaka in i San Francisco. Det slog ner i mig som en blixt, hur mycket jag älskar den här staden. Kändes som att komma hem. Efter bara tre dagar borta trodde jag inte min kärlek för SF skulle visa sig så tydligt, men är glad att den gjorde det. Befäster liksom hela min tillvaro här.
Efter vi droppat bilen och killarna plockade ihop alla sina saker för att byta hotell så kom Obi över. Jag lagade pasta carbonara, sen satt vi och åt och pratade i sedvanlig ordning. Sen fick jag öppna en present han köpt för att fira våra sex månader ihop. Boxen var tung, så fort jag såg att det stod Michael Kors på började jag le. En rose gold chronograph watch från MK, en klocka han visste att jag tyckte om. Det är, utan tvekan, den finaste gåvan jag fått. Och den är mycket vackrare i verkligheten än vad den är på kort. Min handled är ju sjukt smal, så måste gå och få ett par av länkarna borttagna, kan inte vänta på att kunna börja bära den. Hursomhelst, han sov över, sen skjutsade han mig till skolan imorse. Nu är det strålande sol i San Francisco, är glad för grabbarnas skull. Ska möta upp dom ikväll för two dollar tuesday-mat och -dryck.
I övrigt går det framåt med att jobba på portfolion och jag har precis mailat tre favoritlärare för att kolla connections till internships/jobb. Är lite hög på livet just nu. Ska försöka blogga oftare så ni får hänga med.
Puss!
Killarna kom alltså förra tisdagen. Vi kom hem igår efter tre sköna dagar i L.A. Santa Monica var härligt, men inte lika livligt som jag föreställt mig. Söndagen var totalt död i hela stan. Oavsett så är jag otroligt glad att jag hängde på, vill se så många ställen i USA som möjligt och det här var ju mitt första besök i L.A.
En grej jag inte förväntade mig var känslan när vi gled tillbaka in i San Francisco. Det slog ner i mig som en blixt, hur mycket jag älskar den här staden. Kändes som att komma hem. Efter bara tre dagar borta trodde jag inte min kärlek för SF skulle visa sig så tydligt, men är glad att den gjorde det. Befäster liksom hela min tillvaro här.
Efter vi droppat bilen och killarna plockade ihop alla sina saker för att byta hotell så kom Obi över. Jag lagade pasta carbonara, sen satt vi och åt och pratade i sedvanlig ordning. Sen fick jag öppna en present han köpt för att fira våra sex månader ihop. Boxen var tung, så fort jag såg att det stod Michael Kors på började jag le. En rose gold chronograph watch från MK, en klocka han visste att jag tyckte om. Det är, utan tvekan, den finaste gåvan jag fått. Och den är mycket vackrare i verkligheten än vad den är på kort. Min handled är ju sjukt smal, så måste gå och få ett par av länkarna borttagna, kan inte vänta på att kunna börja bära den. Hursomhelst, han sov över, sen skjutsade han mig till skolan imorse. Nu är det strålande sol i San Francisco, är glad för grabbarnas skull. Ska möta upp dom ikväll för two dollar tuesday-mat och -dryck.
I övrigt går det framåt med att jobba på portfolion och jag har precis mailat tre favoritlärare för att kolla connections till internships/jobb. Är lite hög på livet just nu. Ska försöka blogga oftare så ni får hänga med.
Puss!
CITY OF ANGELS
Vi har det ganska jävla bra. Har varit i LA nu sen fredags. Körde ner här i 25 graders värme med en röd Camaro cab, the California dream personifierad. Sen vi kom hit har vi varit på Walk of Fame, Rodeo Drive, mycket turistigt har vi fått in. Nu är det strålande sol och vi ska ner till Venice för people watching och dagsöl. Igår var vi på en av de bästa klubbarna jag besökt. Mörkt, svettigt och så fruktansvärt bra musik. Bilder kommer så fort Emil för över från sin kamera till datorn.
Puss!
Puss!
LIVE IT UP
Hej hjärtan.
Ja, jag är sämst på att uppdatera. Har fortfarande inte listat ut varför. O och jag har dejtat i snart sju månader, men det känns fortfarande alldeles för nytt för att skriva om. Jag är inne i mitt sista år i skolan och jobbar om portfolio-pieces, något som tar på riktigt dubbelt så lång tid som att bygga helt nya grejer. Har nu i en vecka försökt designa en iPhone-app som har usability, värde och som faktiskt SER professionell ut. Jesus så svårt det varit. Men det är på väg.
Idag landar Ado, Emil och Franco. Om ganska exakt tre timmar, precis när min skoldag börjar. Jag räknar med att det kommer ta dom ett tag att hitta sina grejer, ta sig till hotellet och ta sina välbehövliga powernaps, så stressar inte så mycket med att jag slutar först 6.20. Sitter och funderar just nu på vart jag ska ta dom nånstans första kvällen. La Cantina ligger högt på listan, men det är ganska dyrt där. Kanske om vi kör White Horse, Cantina, Cellar.. Och Chevy's för middag. Får se vad killarna orkar med.
Hursom, förra veckan var jag med O. Från tisdag kväll till fredag eftermiddag. Blev hotad ute på gatan torsdag morgon av något jävla jon som tyckte att min etnicitet hade mycket att göra med hur illa han tyckte om mig. Skakade upp mig rejält, jag har alltid känt mig extremt safe i O:s område. Men kommer nog över det så småningom.
Nu kör vi då. Ska bara ta mig igenom två små dagar av skola, sen är det LA på fredag (!!!!!!!).
Puss.
Ja, jag är sämst på att uppdatera. Har fortfarande inte listat ut varför. O och jag har dejtat i snart sju månader, men det känns fortfarande alldeles för nytt för att skriva om. Jag är inne i mitt sista år i skolan och jobbar om portfolio-pieces, något som tar på riktigt dubbelt så lång tid som att bygga helt nya grejer. Har nu i en vecka försökt designa en iPhone-app som har usability, värde och som faktiskt SER professionell ut. Jesus så svårt det varit. Men det är på väg.
Idag landar Ado, Emil och Franco. Om ganska exakt tre timmar, precis när min skoldag börjar. Jag räknar med att det kommer ta dom ett tag att hitta sina grejer, ta sig till hotellet och ta sina välbehövliga powernaps, så stressar inte så mycket med att jag slutar först 6.20. Sitter och funderar just nu på vart jag ska ta dom nånstans första kvällen. La Cantina ligger högt på listan, men det är ganska dyrt där. Kanske om vi kör White Horse, Cantina, Cellar.. Och Chevy's för middag. Får se vad killarna orkar med.
Hursom, förra veckan var jag med O. Från tisdag kväll till fredag eftermiddag. Blev hotad ute på gatan torsdag morgon av något jävla jon som tyckte att min etnicitet hade mycket att göra med hur illa han tyckte om mig. Skakade upp mig rejält, jag har alltid känt mig extremt safe i O:s område. Men kommer nog över det så småningom.
Nu kör vi då. Ska bara ta mig igenom två små dagar av skola, sen är det LA på fredag (!!!!!!!).
Puss.
Utgång fredag
Utgång lördag
SATURDAY.
Så glad att jag inte är bakfull idag. Var ute igår med Carrie och Samantha, vi drack sangria på Fly, shottade tequila hemma hos Sam (fantastisk lägenhet, hennes rumskompis pappa äger Naked Juice om ni har hört talas om det företaget) och dansade sen tills precis innan stängning på Ambassador.
Och idag går vi på det igen. Men först ska jag jobba lite i Illustrator, ta en sväng på Urban Outfitters och duscha.
Puss.
Och idag går vi på det igen. Men först ska jag jobba lite i Illustrator, ta en sväng på Urban Outfitters och duscha.
Puss.
HAPPY MONDAY.
Hej missar.
Jag är på ett så irriterande bra humör. Blir alltid produktiv när jag är glad. Idag hann jag tvätta, diska, städa köket, städa mitt rum, laga frukost, brygga kaffe, gå ut med Lucas och börja designa innan 11 på morgonen. Det finns ingenting som får mig att må så bra som att vara produktiv. Fattar hur Blondinbellis är så manisk, det här med att vara effektiv är som en drog.
Igår var en bra dag också, kom långt med min hemsida och stack iväg till gymmet på eftermiddagen. Perfekt att gymma efter St Patricks Day, var inte en käft ute. Vad jag vill ha ut av gymmet, om någon undrar, är följande: min bakdel får gärna komma upp fem centimeter och bli lite fastare. Jag vill tona mina armar och mina ben, jag vill ha synligare magmuskler och starkare rygg. Jag är riktigt svag i ryggen märkte jag igår, det är inte bra. Jag och O planerar en photoshoot innan jag åker tillbaks till Stockholm, det är målet just nu, att se tydliga resultat i mitten av maj. Berättar mer om plåtningen när det börjar närma sig (önskar att nån av mina tjejer kunde fota oss!).
Ska fortsätta designa nu. Om drygt en vecka landar Emil, Ado och Franco, sen sticker vi till L.A nästa helg! Så sjukt roligt ska det bli. Har saknat grabbarna för det första, har aldrig varit i L.A för det andra. Förhoppningsvis är vädret varmt nog så vi kan hänga på stranden. Kommer bli som en semester, längtar verkligen.
Puss!
Jag är på ett så irriterande bra humör. Blir alltid produktiv när jag är glad. Idag hann jag tvätta, diska, städa köket, städa mitt rum, laga frukost, brygga kaffe, gå ut med Lucas och börja designa innan 11 på morgonen. Det finns ingenting som får mig att må så bra som att vara produktiv. Fattar hur Blondinbellis är så manisk, det här med att vara effektiv är som en drog.
Igår var en bra dag också, kom långt med min hemsida och stack iväg till gymmet på eftermiddagen. Perfekt att gymma efter St Patricks Day, var inte en käft ute. Vad jag vill ha ut av gymmet, om någon undrar, är följande: min bakdel får gärna komma upp fem centimeter och bli lite fastare. Jag vill tona mina armar och mina ben, jag vill ha synligare magmuskler och starkare rygg. Jag är riktigt svag i ryggen märkte jag igår, det är inte bra. Jag och O planerar en photoshoot innan jag åker tillbaks till Stockholm, det är målet just nu, att se tydliga resultat i mitten av maj. Berättar mer om plåtningen när det börjar närma sig (önskar att nån av mina tjejer kunde fota oss!).
Ska fortsätta designa nu. Om drygt en vecka landar Emil, Ado och Franco, sen sticker vi till L.A nästa helg! Så sjukt roligt ska det bli. Har saknat grabbarna för det första, har aldrig varit i L.A för det andra. Förhoppningsvis är vädret varmt nog så vi kan hänga på stranden. Kommer bli som en semester, längtar verkligen.
Puss!
TOO GOOD TO FIGHT.
Hej hjärtan.
Jag mår bra. Om ni undrar. Jag har mail i FB-inboxen från två av mina bästa tjejer som jag inte hunnit svara på, jag har en trasig kortläsare som jag måste fixa, jag har cirka en vecka kvar tills Emil, Ado och Franco anländer. Kan ju hälsa er grabbar att vi fick in fyra stormar till SF den här veckan. Har regnat konstant i 9 dagar. Vilket är extremt BRA nyheter, då det förmodligen passerat när ni landar. Fantastiskt att regnet kom precis mellan Jenna och killarna.
Det här var min midtermsvecka, har haft ganska mycket att göra. Ett stort art history exam i torsdags, det var alldeles för lätt att fuska, synd att jag inte visste det. Tog mig igenom multiple choice-frågor, bildanalys och två essäer, sen gick jag och åt hamburgare med Carrie och Jared. Pluggade resten av dagen, sen ringde min karl vid 9 och ville plocka upp mig. Packade ihop allting och var redo för att åka hem till honom, då frågar han om jag vill gå ut och ta en drink. Vi gick till White Horse runt hörnet, drack $6 whiskey sours och åt gratis popcorn. Skrattade, flirtade. Älskar att bara vara med honom. Vi kom hem till honom sent och satt uppe och pratade tills 5 på morgonen. Vid 04:30 frågade han mig om jag ville ha öl och pannkakor (fick mig nästan att gå ner på knä och fria på en gång), och så ställde han sig och började steka efter han serverade mig en Blue Moon, haha.
Han har ett sätt att ta i mig, se på mig och läsa mig som jag helt ärligt aldrig varit med om. Han säger "vad tänker du på?", jag säger "inget". Han säger "jo, ditt ansikte tänker", jag skrattar och säger "vad pratar du om?". Han säger "du tittade hit, och sen hit, och sen på mig, det är ditt tänkande ansikte". Jag kan inte dölja någonting från den här karln och det är det vackraste och läskigaste jag varit med om. Jag saknade passion i mitt liv - här är den. Dundrande, överflödig, sinnessjuk. Vi spenderar hela nästa dag tillsammans, han har en överraskning åt mig, han lagar middag, vi tittar på Avatar och han kysser min kind när jag börjar gråta och säger att filmen gör honom ledsen också. Han tittar på basket medan jag designar, han stryker mitt hår, jag älskar när han stryker mitt hår. Imorse lagar jag frukost, bakar brownies och dricker kaffe, fan i helvete, det finns ingenstans jag hellre är.
Jag ville verkligen inte vara kär. Jag ville inte ha en pojkvän. Jag ville inte riskera att bli sårad igen, jag vägrade riskera att ge allt av mig själv till någon bara för att se personen kasta bort det. Jag säger allt detta till honom med en klump i halsen, han håller mig och säger att han förstår. Ibland är det allt jag behöver.
Det är svårt för mig att lita på män nuförtiden. Jag kämpar för att komma över det.
Puss.
Jag mår bra. Om ni undrar. Jag har mail i FB-inboxen från två av mina bästa tjejer som jag inte hunnit svara på, jag har en trasig kortläsare som jag måste fixa, jag har cirka en vecka kvar tills Emil, Ado och Franco anländer. Kan ju hälsa er grabbar att vi fick in fyra stormar till SF den här veckan. Har regnat konstant i 9 dagar. Vilket är extremt BRA nyheter, då det förmodligen passerat när ni landar. Fantastiskt att regnet kom precis mellan Jenna och killarna.
Det här var min midtermsvecka, har haft ganska mycket att göra. Ett stort art history exam i torsdags, det var alldeles för lätt att fuska, synd att jag inte visste det. Tog mig igenom multiple choice-frågor, bildanalys och två essäer, sen gick jag och åt hamburgare med Carrie och Jared. Pluggade resten av dagen, sen ringde min karl vid 9 och ville plocka upp mig. Packade ihop allting och var redo för att åka hem till honom, då frågar han om jag vill gå ut och ta en drink. Vi gick till White Horse runt hörnet, drack $6 whiskey sours och åt gratis popcorn. Skrattade, flirtade. Älskar att bara vara med honom. Vi kom hem till honom sent och satt uppe och pratade tills 5 på morgonen. Vid 04:30 frågade han mig om jag ville ha öl och pannkakor (fick mig nästan att gå ner på knä och fria på en gång), och så ställde han sig och började steka efter han serverade mig en Blue Moon, haha.
Han har ett sätt att ta i mig, se på mig och läsa mig som jag helt ärligt aldrig varit med om. Han säger "vad tänker du på?", jag säger "inget". Han säger "jo, ditt ansikte tänker", jag skrattar och säger "vad pratar du om?". Han säger "du tittade hit, och sen hit, och sen på mig, det är ditt tänkande ansikte". Jag kan inte dölja någonting från den här karln och det är det vackraste och läskigaste jag varit med om. Jag saknade passion i mitt liv - här är den. Dundrande, överflödig, sinnessjuk. Vi spenderar hela nästa dag tillsammans, han har en överraskning åt mig, han lagar middag, vi tittar på Avatar och han kysser min kind när jag börjar gråta och säger att filmen gör honom ledsen också. Han tittar på basket medan jag designar, han stryker mitt hår, jag älskar när han stryker mitt hår. Imorse lagar jag frukost, bakar brownies och dricker kaffe, fan i helvete, det finns ingenstans jag hellre är.
Jag ville verkligen inte vara kär. Jag ville inte ha en pojkvän. Jag ville inte riskera att bli sårad igen, jag vägrade riskera att ge allt av mig själv till någon bara för att se personen kasta bort det. Jag säger allt detta till honom med en klump i halsen, han håller mig och säger att han förstår. Ibland är det allt jag behöver.
Det är svårt för mig att lita på män nuförtiden. Jag kämpar för att komma över det.
Puss.
NIGHT.
Fin lördag. Jag börjar få fräknar av solen.
Godnatt vänner.
Godnatt vänner.
MAD 'CAUSE I'M CUTER THAN THE GIRL THAT IS WITH YA
Åh, 23 grader fortfarande. Vart är du Jenna?!
Var ute i solen hela dagen igår. Träffade Gabriella för en öl i eftermiddagsvärmen, sen satt vi och dåsade hemma hos mig tills jag tvingade med henne ut. Vi blev lite lulliga på Sugar (musiken var FANTASTISK, Emil, tänker på dig varje gång), men avslutade kvällen tidigt.
I övrigt söker jag jobb inför sommaren, jobbar på min portfolio och pluggar inför tråksigt Art History midterm. Saknar O också. Han har en miljon saker att göra. Tänkte passa på att gå till gymmet senare. Förövrigt, har nu styrt så att mitt rum är uthyrt under sommaren. Tjejen skickade sin bror för att inspektera, han lämnade en deposit på $500 och råkade nämna att han jobbar på Google - "Jag ger dig mer än gärna en tour nån gång." Jag och O körde runt i Mountain View där deras kontor ligger nyligen (gigantiskt), skulle älska att gå dit och fiska om de behöver någon hjälp från en svensk allt-i-allo, haha.
Försöker också planera flygresan hem i sommar. Vill svänga förbi Chicago som ni vet, kolla om förälskelsen hållt i sig. Längtar efter svensk sommar, men är också så glad över att Emil, Ado, Franco, Jessica och min pappa preparerar för att komma hit snart. Den här stan behöver nytt blod.
Puss.
Var ute i solen hela dagen igår. Träffade Gabriella för en öl i eftermiddagsvärmen, sen satt vi och dåsade hemma hos mig tills jag tvingade med henne ut. Vi blev lite lulliga på Sugar (musiken var FANTASTISK, Emil, tänker på dig varje gång), men avslutade kvällen tidigt.
I övrigt söker jag jobb inför sommaren, jobbar på min portfolio och pluggar inför tråksigt Art History midterm. Saknar O också. Han har en miljon saker att göra. Tänkte passa på att gå till gymmet senare. Förövrigt, har nu styrt så att mitt rum är uthyrt under sommaren. Tjejen skickade sin bror för att inspektera, han lämnade en deposit på $500 och råkade nämna att han jobbar på Google - "Jag ger dig mer än gärna en tour nån gång." Jag och O körde runt i Mountain View där deras kontor ligger nyligen (gigantiskt), skulle älska att gå dit och fiska om de behöver någon hjälp från en svensk allt-i-allo, haha.
Försöker också planera flygresan hem i sommar. Vill svänga förbi Chicago som ni vet, kolla om förälskelsen hållt i sig. Längtar efter svensk sommar, men är också så glad över att Emil, Ado, Franco, Jessica och min pappa preparerar för att komma hit snart. Den här stan behöver nytt blod.
Puss.
HAPPY VALENTINE'S DAY, HERE'S YOUR BEST FRIEND.
Hej gänget.
Ska försöka börja blogga lite oftare nu. Jag bestämmer mig alltid för att göra det när jag är som MEST upptagen. Skitsamma, det får gå.
Känner mig exalterad inför framtiden. Det gör jag typ hela tiden, ärligt talat, men likväl. Hösten var jobbig och en sjuhelvetes bergochdalbana. Nu börjar det jämna ut sig lite. Jennas visit var definitivt livsnödvändig, det gjorde mig mer harmonisk, mindre paranoid och allmänt jämnare i humöret. Känner mig mer back on track nu än på länge, känner mig mindre rädd, mer självsäker, starkare. Etcetera.
Igår vaknade jag i min egna säng, åt en stor frukost, drack kaffe, mailade fram och tillbaks med tjejer som vill hyra lägenheten i sommar. Trodde aldrig det skulle vara såhär enkelt att fixa någon, och då har jag varit kräsen också. Vill inte ha nåt missfoster boendes med Jo i två månader. Nej, har kirrat en Harvard law student som verkar hur gullig som helst. 26:e maj till 1:a augusti, löst.
Sen åkte jag iväg med Carrie till ett café i SoMA för några timmars plugg. Tog oss tjugo minuter att hitta parking, men det löste sig. Efter hon släppt av mig hemma jobbade jag nån timme på ett annat café, sen stack jag iväg till gymmet. Här är min regim - 3x100 lunges med vikter, 3x30 situps, 3x25 enkel bicepsträning med vikter och så 30 minuter på cross-trainern. Det här varvar jag med pilates och kickboxning. Tips från coachen - gör 300 lunges ENBART om ni räknar med att köra platta skor ett par dagar framöver. Det är ingen lek hur mycket det tar.
Efter gymmet hann jag hem för att äta innan Obi frågade om jag ville komma över. Packade ihop mina grejer och åkte ut. Vi tittade på basket, The Only Way Is Essex och sen spelade vi Call Of Duty innan jag slocknade i soffan. Seeen hjälpte Obi mig igår med att leta hotell åt pappa och hans flickvän, de kommer hit i maj som bekant. Hittade tre bra alternativ, mitt i smeten, ganska billiga. Skickade iväg den länken till honom och sa tack och hej till en produktiv dag.
Idag har jag fått veta två saker som gjorde mig glad. Jessica kommer 17:e april, inte 11:e som jag trodde, vilket betyder att jag får en veckas downtime mellan Emil, Franco, Ado och henne. Nödvändigt, då får jag ladda batterierna. Sen viskade fåglar att mitt kära ex jag skrev om häromdagen, Magnus, har förlovat sig. Tvivlar starkt på att han läser detta, men ifall att - så glad för din skull, och jag önskar dig all lycka.
Pust. Nu ska jag hem, droppa datorn, byta om och sen ta en drink med Gabriella.
Puss!
Ska försöka börja blogga lite oftare nu. Jag bestämmer mig alltid för att göra det när jag är som MEST upptagen. Skitsamma, det får gå.
Känner mig exalterad inför framtiden. Det gör jag typ hela tiden, ärligt talat, men likväl. Hösten var jobbig och en sjuhelvetes bergochdalbana. Nu börjar det jämna ut sig lite. Jennas visit var definitivt livsnödvändig, det gjorde mig mer harmonisk, mindre paranoid och allmänt jämnare i humöret. Känner mig mer back on track nu än på länge, känner mig mindre rädd, mer självsäker, starkare. Etcetera.
Igår vaknade jag i min egna säng, åt en stor frukost, drack kaffe, mailade fram och tillbaks med tjejer som vill hyra lägenheten i sommar. Trodde aldrig det skulle vara såhär enkelt att fixa någon, och då har jag varit kräsen också. Vill inte ha nåt missfoster boendes med Jo i två månader. Nej, har kirrat en Harvard law student som verkar hur gullig som helst. 26:e maj till 1:a augusti, löst.
Sen åkte jag iväg med Carrie till ett café i SoMA för några timmars plugg. Tog oss tjugo minuter att hitta parking, men det löste sig. Efter hon släppt av mig hemma jobbade jag nån timme på ett annat café, sen stack jag iväg till gymmet. Här är min regim - 3x100 lunges med vikter, 3x30 situps, 3x25 enkel bicepsträning med vikter och så 30 minuter på cross-trainern. Det här varvar jag med pilates och kickboxning. Tips från coachen - gör 300 lunges ENBART om ni räknar med att köra platta skor ett par dagar framöver. Det är ingen lek hur mycket det tar.
Efter gymmet hann jag hem för att äta innan Obi frågade om jag ville komma över. Packade ihop mina grejer och åkte ut. Vi tittade på basket, The Only Way Is Essex och sen spelade vi Call Of Duty innan jag slocknade i soffan. Seeen hjälpte Obi mig igår med att leta hotell åt pappa och hans flickvän, de kommer hit i maj som bekant. Hittade tre bra alternativ, mitt i smeten, ganska billiga. Skickade iväg den länken till honom och sa tack och hej till en produktiv dag.
Idag har jag fått veta två saker som gjorde mig glad. Jessica kommer 17:e april, inte 11:e som jag trodde, vilket betyder att jag får en veckas downtime mellan Emil, Franco, Ado och henne. Nödvändigt, då får jag ladda batterierna. Sen viskade fåglar att mitt kära ex jag skrev om häromdagen, Magnus, har förlovat sig. Tvivlar starkt på att han läser detta, men ifall att - så glad för din skull, och jag önskar dig all lycka.
Pust. Nu ska jag hem, droppa datorn, byta om och sen ta en drink med Gabriella.
Puss!
Här är videon Joanna spelade in när de överraskade mig med Jenna. Sättet de la upp det på var att Obi hämtade Jenna på flygplatsen, sen körde han hem till oss. Jag trodde att han kom för att köra mig till skolan, och jag var förbannad för att han var sen. Jag springer ner till en corner store för att handla mat, när jag kommer tillbaka upp kommer Obi emot mig. Jag ser bara honom. Han kramar mig och ber om ursäkt för att han är sen. När han släpper mig och jag börjar gå mot bilen säger Jo "Cim, come say hi to my friend". Jag tänker "men för helvete, jag är sen till skolan", men försöker ändå vara trevlig och hälsa.
När Jenna vänder sig om faller hela min värld itu. Det syns inte i videon, men jag tror aldrig jag skakat så mycket i mitt liv. Jag hörde ingenting, allt försvann, trafiken, Obi, Joanna, Carrie. Jag fattade INGENTING. Det känns surrealistiskt att se nu, de där första tio sekunderna kändes som tjugo minuter för mig. Och sen var jag i chock i en timme framöver. Men här har ni de 52 första sekunderna i alla fall. Det här är något jag aldrig kommer glömma så länge jag lever.
När Jenna vänder sig om faller hela min värld itu. Det syns inte i videon, men jag tror aldrig jag skakat så mycket i mitt liv. Jag hörde ingenting, allt försvann, trafiken, Obi, Joanna, Carrie. Jag fattade INGENTING. Det känns surrealistiskt att se nu, de där första tio sekunderna kändes som tjugo minuter för mig. Och sen var jag i chock i en timme framöver. Men här har ni de 52 första sekunderna i alla fall. Det här är något jag aldrig kommer glömma så länge jag lever.
O.
Jag har aldrig i mitt liv slagits så frenetiskt för att frånkomma känslor.
Och det är allt med honom. Sättet han stryker mitt hår. Hur han tvingar i mig vatten när jag druckit för mycket. När jag sätter mig bredvid honom mjuknar han lite i kroppen. Lägger sin hand på mitt lår ibland. Vi dricker sangria tillsammans på balkongen, pratar om allt, allt helt enkelt. Han vet så mycket om mig och jag fattar inte hur. Han kan mina knep, han kan mina självförsvar, han har inte nästlat sig in alls, det är bara naturligt och det är helt otroligt att någon jag bara känt i sex månader vet vem jag är. Han vet verkligen vem jag är. Jag vet inte hur många av er som känner att er partner verkligen kommit nära inpå, men jag kan tala om för er att det är det läskigaste jag varit med om.
Och så fort jag sparkar bakut sätter han stopp. Inte en enda av mina automatiska mekanismer fungerar. Han är för intelligent, för intuitiv och för uppmärksam. Han är så sexig. SÅ sexig.
Och det viktigaste av allt. Han har den där blicken. När han kommer hem från vart han än har varit, jag reser mig från soffan, kysser honom, han har den där blicken. Han behöver inte säga ett ord just då. Allt jag vill höra ser jag i hans ögon.
Och det tar emot att skriva om det, eftersom jag blivit blåst förut. Men jag lever inte mitt liv på halvfart eller med lagom som ledord, idag är det fantastiskt att vara med honom och krossar han mitt hjärta till sist så har jag i alla fall njutit av allt det äkta han gav mig.
Puss.
Och det är allt med honom. Sättet han stryker mitt hår. Hur han tvingar i mig vatten när jag druckit för mycket. När jag sätter mig bredvid honom mjuknar han lite i kroppen. Lägger sin hand på mitt lår ibland. Vi dricker sangria tillsammans på balkongen, pratar om allt, allt helt enkelt. Han vet så mycket om mig och jag fattar inte hur. Han kan mina knep, han kan mina självförsvar, han har inte nästlat sig in alls, det är bara naturligt och det är helt otroligt att någon jag bara känt i sex månader vet vem jag är. Han vet verkligen vem jag är. Jag vet inte hur många av er som känner att er partner verkligen kommit nära inpå, men jag kan tala om för er att det är det läskigaste jag varit med om.
Och så fort jag sparkar bakut sätter han stopp. Inte en enda av mina automatiska mekanismer fungerar. Han är för intelligent, för intuitiv och för uppmärksam. Han är så sexig. SÅ sexig.
Och det viktigaste av allt. Han har den där blicken. När han kommer hem från vart han än har varit, jag reser mig från soffan, kysser honom, han har den där blicken. Han behöver inte säga ett ord just då. Allt jag vill höra ser jag i hans ögon.
Och det tar emot att skriva om det, eftersom jag blivit blåst förut. Men jag lever inte mitt liv på halvfart eller med lagom som ledord, idag är det fantastiskt att vara med honom och krossar han mitt hjärta till sist så har jag i alla fall njutit av allt det äkta han gav mig.
Puss.
THE WEEKEND.
Gud vilken fin helg. Det här är en sån period där jag verkligen måste lära mig att stanna upp och uppskatta vad jag har omkring mig. Hela februari har varit fylld av upplevelser och insikter. Jag och Obi åker iväg till Arizona och spelar golf, badar jacuzzi, grillar kött och dricker starka drinkar. En vecka efter vi landat här hemma igen överraskar min bästa vän mig med världens mest efterlängtade visit. Vi kör två veckor av catch-up, dans och ätande innan Obi stryker mig över ryggen medan hon släpar sin väska till incheckningsdisken på SFO.
Sen blev det 25 grader varmt i fyra dagar. Gud så fint det varit. Obi åkte iväg för business över en natt och kom sen och plockade upp mig i fredags. Sen spenderade vi helgen hemma hos honom, och vilken helg. I fredags tog vi det bara lugnt, igår gick vi ut och dansade, idag låg jag i solen medan han jobbade/tittade på basket. Jag kysste honom hej då vid 3-tiden för att möta upp Carrie för ett par öl i solen. Vi tjattrade iväg timmarna tills hon var gullig nog att köra hem mig, sen dess har jag legat död i sängen.
Väldigt fin helg. Brun är jag också.
Puss!
Sen blev det 25 grader varmt i fyra dagar. Gud så fint det varit. Obi åkte iväg för business över en natt och kom sen och plockade upp mig i fredags. Sen spenderade vi helgen hemma hos honom, och vilken helg. I fredags tog vi det bara lugnt, igår gick vi ut och dansade, idag låg jag i solen medan han jobbade/tittade på basket. Jag kysste honom hej då vid 3-tiden för att möta upp Carrie för ett par öl i solen. Vi tjattrade iväg timmarna tills hon var gullig nog att köra hem mig, sen dess har jag legat död i sängen.
Väldigt fin helg. Brun är jag också.
Puss!
HAPPY SATURDAY!
Snart ska ni få se hur jag brandat mig själv, det är ett jävla jobb ska ni veta. Har sökt ett par jobb redan faktiskt, ska fortsätta nästa vecka.
Så sjukt fint väder idag, imorrn ska bli ännu varmare. Jag har spenderat hela dagen i hundparken med Lucas, samt på Obis balkong med sangria och ett par böcker. O har snubblat över en ny företagsidé, han är väldigt exalterad, vilket gör mig glad och stolt. Han är iväg på middag nu med en professor från någon skola här i närheten, sen ska vi ut ikväll med ett par kompisar.
Köpte hem mat för typ 600 spänn igår. Älskar att man får mat hem till dörren gratis i det här landet, alltså noll kronor extra för delivery. Det tröttnar jag aldrig på. Handla mat har jag inga problem med, OM man har bil och en fin karl som kan köra en fram och tillbaks. På tal om det borde jag verkligen skaffa körkort i år..
Hursomhelst. Nu ska jag plugga lite mer och kanske diska så O blir glad när han kommer hem.
Puss.
Så sjukt fint väder idag, imorrn ska bli ännu varmare. Jag har spenderat hela dagen i hundparken med Lucas, samt på Obis balkong med sangria och ett par böcker. O har snubblat över en ny företagsidé, han är väldigt exalterad, vilket gör mig glad och stolt. Han är iväg på middag nu med en professor från någon skola här i närheten, sen ska vi ut ikväll med ett par kompisar.
Köpte hem mat för typ 600 spänn igår. Älskar att man får mat hem till dörren gratis i det här landet, alltså noll kronor extra för delivery. Det tröttnar jag aldrig på. Handla mat har jag inga problem med, OM man har bil och en fin karl som kan köra en fram och tillbaks. På tal om det borde jag verkligen skaffa körkort i år..
Hursomhelst. Nu ska jag plugga lite mer och kanske diska så O blir glad när han kommer hem.
Puss.
THE MEN, THE BOYS, THE NOBODYS.
Igår gick jag igenom männen i mitt liv.
För första gången sen vi gjorde slut kunde jag gå igenom "Farid"-kategorin här på bloggen. Jag kunde skratta åt vissa inlägg, meningsutbyten vi hade när vi var tillsammans, videos vi spelat in, internskämt, och så vidare. Det är ett friskhetstecken, i brist på bättre ord, att kunna göra såna saker utan att bli ledsen. Tycker jag. Hade jag gjort samma sak i juni hade jag legat gråtande i en hög.
Med Farid styrde jag förhållande totalt. Och så var det från första början. Han uppvaktade aldrig mig, vi hade ingen dating-period, han flyttade in hos mig och så var det med det. Jag bestämde från dag ett att han skulle finnas i mitt liv och så blev det så. Där har du mitt dating-liv i ett nötskal. Det jag har velat ha,har jag fått. Och behållt, tills jag behagat bestämt mig för att det är slut. När jag ser tillbaka på killar jag varit tillsammans med nu så känns mycket väldigt ensidigt.
Det var väl ungefär samma sak med Elias, annars känd som psykfallet här i min blogg. Den här killen umgicks jag med sommaren 2011. Jag måste sagt till Elias 400 gånger att det aldrig kommer bli något mellan oss, han lyssnade inte. Han erkände till och med en gång att han på riktigt trodde han kunde FÅ mig att bli kär i honom. Det intressanta med Elias är att jag verkligen trodde att han hade känslor för mig. Jag insåg sen att han inte vet vad känslor är. Elias bloggar också, detta är ett ungefärligt inlägg:
"Träffade en extremt trevlig tjej idag. Hennes hår var extremt fint. Hon hade de finaste brösten jag någonsin sett och de skönaste ögonen jag tittat in i på väldigt, väldigt länge. Nu ska vi hem till mig och laga en fantastisk middag. Hon är otroligt vacker och jag är extremt säker på att vi kommer få en otroligt skön kväll."
Alltså. En sån människa kan man ju inte ta seriöst. Jag var ju såklart också den vackraste tjejen han någonsin sett. Innan mig var det nån annan. Efter mig kommer han fortsätta säga så till varje stackare under 30 för att till slut låsa ner någon som är för svag för att inse att hon förtjänar bättre. Det som dödade mig totalt var när han nyligen skrev ett inlägg om Jennas besök här i SF, och han PÅ RIKTIGT formulerar sig "Som ni vet så bor hon utomlands. Läser i hennes blogg nu att hennes bästa vän är där och hälsar på. En resa som hennes vän och jag skulle tagit tillsammans". Alltså, hahahaha, som jag och Jenna skrattade när vi såg det där, så mycket har vi inte skrattat på EXTREMT länge. Helt sjuk i huvudet. På riktigt. Andra guldkorn han slängt ur sig är "jag älskar dig" (efter två veckor) och "jag vill fira jul med dig" (skaffa ett liiiiiiv).
Jag har varit tyst om honom länge nu, men han bara fortsätter leverera de här mentalt efterblivna inläggen, det går inte att inte håna honom lite, framförallt när 90% av det han skriver är ren lögn. Stackars karl alltså. Han insåg väldigt tidigt att jag var alldeles, alldeles för bra för honom och han fixade inte det mentalt. Osäkerhet dödar allt, kom ihåg det, små barn.
Den jag känner varmast för av mina ex är fortfarande Magnus. Inget fel på varken Faraz eller Jonas, vi är fortfarande vänner och kan hänga utan problem, men jag kommer alltid vara tacksam för Magnus och mina år tillsammans. Han är en fantastisk människa och det tror jag de allra flesta skulle hålla med om.
Och så nu har jag då träffat O. En man jag inte kan jämföra med någon förutom min pappa. När det gäller pengar framförallt är de fruktansvärt lika. Jag vet inte varför jag fortfarande inte skriver så mycket om O. När jag sa att jag inte ville ha en pojkvän på ett tag så menade jag det, och det har varit svårt för mig att ställa om till att vara i ett förhållande igen. Att vara exklusiv är inga problem för mig, snarare mentalt på det sättet att man har någons välbefinnande att se efter, att man nu riskerar att bli besviken igen, etc. Om det är någon som är värd att bryta regler för, så är det O. Jag har växt mer som människa det senaste halvåret än vad jag gjort sen högstadiet. Jenna säger att jag är varmare/snällare. Vad O gör med mig kan jag inte svara på, men det är ovärderligt. Jag har aldrig varit så osjälvisk i mitt liv.
Nu, mina hjärtan, ska jag gå ut i solen. Det är 23 grader varmt och jag vill bli brun.
Puss!
För första gången sen vi gjorde slut kunde jag gå igenom "Farid"-kategorin här på bloggen. Jag kunde skratta åt vissa inlägg, meningsutbyten vi hade när vi var tillsammans, videos vi spelat in, internskämt, och så vidare. Det är ett friskhetstecken, i brist på bättre ord, att kunna göra såna saker utan att bli ledsen. Tycker jag. Hade jag gjort samma sak i juni hade jag legat gråtande i en hög.
Med Farid styrde jag förhållande totalt. Och så var det från första början. Han uppvaktade aldrig mig, vi hade ingen dating-period, han flyttade in hos mig och så var det med det. Jag bestämde från dag ett att han skulle finnas i mitt liv och så blev det så. Där har du mitt dating-liv i ett nötskal. Det jag har velat ha,har jag fått. Och behållt, tills jag behagat bestämt mig för att det är slut. När jag ser tillbaka på killar jag varit tillsammans med nu så känns mycket väldigt ensidigt.
Det var väl ungefär samma sak med Elias, annars känd som psykfallet här i min blogg. Den här killen umgicks jag med sommaren 2011. Jag måste sagt till Elias 400 gånger att det aldrig kommer bli något mellan oss, han lyssnade inte. Han erkände till och med en gång att han på riktigt trodde han kunde FÅ mig att bli kär i honom. Det intressanta med Elias är att jag verkligen trodde att han hade känslor för mig. Jag insåg sen att han inte vet vad känslor är. Elias bloggar också, detta är ett ungefärligt inlägg:
"Träffade en extremt trevlig tjej idag. Hennes hår var extremt fint. Hon hade de finaste brösten jag någonsin sett och de skönaste ögonen jag tittat in i på väldigt, väldigt länge. Nu ska vi hem till mig och laga en fantastisk middag. Hon är otroligt vacker och jag är extremt säker på att vi kommer få en otroligt skön kväll."
Alltså. En sån människa kan man ju inte ta seriöst. Jag var ju såklart också den vackraste tjejen han någonsin sett. Innan mig var det nån annan. Efter mig kommer han fortsätta säga så till varje stackare under 30 för att till slut låsa ner någon som är för svag för att inse att hon förtjänar bättre. Det som dödade mig totalt var när han nyligen skrev ett inlägg om Jennas besök här i SF, och han PÅ RIKTIGT formulerar sig "Som ni vet så bor hon utomlands. Läser i hennes blogg nu att hennes bästa vän är där och hälsar på. En resa som hennes vän och jag skulle tagit tillsammans". Alltså, hahahaha, som jag och Jenna skrattade när vi såg det där, så mycket har vi inte skrattat på EXTREMT länge. Helt sjuk i huvudet. På riktigt. Andra guldkorn han slängt ur sig är "jag älskar dig" (efter två veckor) och "jag vill fira jul med dig" (skaffa ett liiiiiiv).
Jag har varit tyst om honom länge nu, men han bara fortsätter leverera de här mentalt efterblivna inläggen, det går inte att inte håna honom lite, framförallt när 90% av det han skriver är ren lögn. Stackars karl alltså. Han insåg väldigt tidigt att jag var alldeles, alldeles för bra för honom och han fixade inte det mentalt. Osäkerhet dödar allt, kom ihåg det, små barn.
Den jag känner varmast för av mina ex är fortfarande Magnus. Inget fel på varken Faraz eller Jonas, vi är fortfarande vänner och kan hänga utan problem, men jag kommer alltid vara tacksam för Magnus och mina år tillsammans. Han är en fantastisk människa och det tror jag de allra flesta skulle hålla med om.
Och så nu har jag då träffat O. En man jag inte kan jämföra med någon förutom min pappa. När det gäller pengar framförallt är de fruktansvärt lika. Jag vet inte varför jag fortfarande inte skriver så mycket om O. När jag sa att jag inte ville ha en pojkvän på ett tag så menade jag det, och det har varit svårt för mig att ställa om till att vara i ett förhållande igen. Att vara exklusiv är inga problem för mig, snarare mentalt på det sättet att man har någons välbefinnande att se efter, att man nu riskerar att bli besviken igen, etc. Om det är någon som är värd att bryta regler för, så är det O. Jag har växt mer som människa det senaste halvåret än vad jag gjort sen högstadiet. Jenna säger att jag är varmare/snällare. Vad O gör med mig kan jag inte svara på, men det är ovärderligt. Jag har aldrig varit så osjälvisk i mitt liv.
Nu, mina hjärtan, ska jag gå ut i solen. Det är 23 grader varmt och jag vill bli brun.
Puss!
TANNED.
Jenna har åkt hem. Ledsenheten slår väl till om T - 24 timmar.
Säger godnatt med en antik bild. Önska mig lycka till, vill orka mig upp till gymmet imorrn.
Puss.
Säger godnatt med en antik bild. Önska mig lycka till, vill orka mig upp till gymmet imorrn.
Puss.