Jag har aldrig i mitt liv slagits så frenetiskt för att frånkomma känslor.

Och det är allt med honom. Sättet han stryker mitt hår. Hur han tvingar i mig vatten när jag druckit för mycket. När jag sätter mig bredvid honom mjuknar han lite i kroppen. Lägger sin hand på mitt lår ibland. Vi dricker sangria tillsammans på balkongen, pratar om allt, allt helt enkelt. Han vet så mycket om mig och jag fattar inte hur. Han kan mina knep, han kan mina självförsvar, han har inte nästlat sig in alls, det är bara naturligt och det är helt otroligt att någon jag bara känt i sex månader vet vem jag är. Han vet verkligen vem jag är. Jag vet inte hur många av er som känner att er partner verkligen kommit nära inpå, men jag kan tala om för er att det är det läskigaste jag varit med om.

Och så fort jag sparkar bakut sätter han stopp. Inte en enda av mina automatiska mekanismer fungerar. Han är för intelligent, för intuitiv och för uppmärksam. Han är så sexig. SÅ sexig.

Och det viktigaste av allt. Han har den där blicken. När han kommer hem från vart han än har varit, jag reser mig från soffan, kysser honom, han har den där blicken. Han behöver inte säga ett ord just då. Allt jag vill höra ser jag i hans ögon.

Och det tar emot att skriva om det, eftersom jag blivit blåst förut. Men jag lever inte mitt liv på halvfart eller med lagom som ledord, idag är det fantastiskt att vara med honom och krossar han mitt hjärta till sist så har jag i alla fall njutit av allt det äkta han gav mig.

Puss.