Hej älsklingar!

Underbart vacker dag i San Francisco. Strålande solsken och alla hjärtans. Nu kan man inte klaga.

Igår var hur kul som helst, känns typ onödigt att fortsätta skriva det om utekvällarna, för vi har kul varje gång. Det är verkligen nåt som visar på stor skillnad från Stockholm, där är det lite lotteri om man har kul eller inte på en utekväll. Vi tog en taxi hem till Anton och tjejerna vid 10-tiden, drack lite vin och snackade skit innan vi stack upp till Castro. Som jag berättat förut är Castro bögområdet här i SF, även lesbiska såklart, men absolut flest bögar. Det var helt vilt igår, jag kände mig naken i min klänning och bara ben (så underbart med bara ben, nu börjar det bli vårvarmt här), det sprang omkring nakna grabbar överallt och precis när vi kliver ut taxin sätter två tjejer igång och börjar slåss i bilen framför oss. Polisen kom på en gång så dom åkte väl i fyllecell bägge två. Fattade redan då att kvällen skulle bli ganska vild.

Vi stod i kö till Badlands ett tag, ett ställe som inte spelar nåt annat än Fergie, Backstreet Boys och Britney Spears, men det var så jävla packat att vi bestämde oss för att prova nåt annat. Gled in på nån bar en bit ifrån, jag och Alex tjejkompisar var dom enda utan kuk där. Herregud, killar överallt. Hälften med bar överkropp. Så mycket testosteron i luften att man känner sig sjukt malplacerad som kvinna, men vi hade kul. Inne på killtoaletten hade dom en spegel vid pissoaren som var vinklad så att man kunde spana in alla andras business medan man lättade på trycket. Haha, alltså, det är så överdrivet bögigt i Castro att man bara garvar konstant.

Vi drack Coronas, svettades som in i helvete, Farid blev raggad på av bartendern (antar att vi bägge går hem hos den målgruppen HAHA) och jag blev raggad på av en straight kille. Vad fan, liksom, kände mig lurad. Alla är ju bögar, antar man, så jag stod och dansade med honom och snackade skit, och så helt plötsligt kommer det fram att han är straight. Jävla arsle. Han stack sen i alla fall, så skitsamma.

Vi gick vidare till The Café, och där började festen på riktigt. 5 dollar i inträde, sen var det kungen av alla nattklubbar man äntrade. Här screenshot från hemsidan, haha.

Spotlights överallt, hur mycket folk som helst, gogo-dansare (killar och tjejer), bartenders som sprang runt och serverade shots i såna här smala, långa behållare. 2 dollar styck, smakade Xider mandarin-chili, vidrigt med andra ord. Vi dansade som tokiga, Alex drog av sig skjortan och helt plötsligt går en skitsöt tjej förbi mig och trycker min hand. Så jävla mongo, det blev lite flörtigt och det var mitt fel, jag var så uppe i stämningen. Hon såg ju att jag dansade med Farid, men hon trodde väl att jag var bi. Jag kan tycka att det är kul att flörta lite med tjejer, men bad ändå om ursäkt till Farid i taxin hem. Han tyckte mest att det var kul, som tur var.

Vid halv två stack vi, hunden hade varit ensam för länge. Men vilken kväll. Ni förstår inte hur mycket jag vill att ni ska komma hit. Vissa av mina kompisar skulle inte gilla det, Viktor är jag osäker på till exempel. Men Jonna, Elin, Jenna och Chris, framförallt Chris, ni skulle älska utelivet här. Det är bara 100 % fest, ingen ångest, inga köer, bara billiga drinkar och hög musik. Ni vet hur det är, när man verkligen älskar något vill man dela det med sina nära.

Idag är det alla hjärtans som sagt, vi har bokat bord på en vinbar på Polk Street, Amelié heter den. Var där för ett år sen ungefär, jättefint och mysigt, tar förmodligen med oss kameran den här gången så lägger upp bilder imorrn. Klockan åtta ska vi vara där, innan dess ska vi över till Farids klasskamrat Anna och lämna hunden. Hon erbjöd sig att passa honom och har bjudit över massa tjejkompisar för filmkväll, så han kommer bli spoiled, I'm sure.

Förövrigt börjar jag och Farid förlora svenskan nu. Helt sjukt. Vi gick idag på morgonpromenaden och försökte böja "minns", det gick ju inte så jävla bra kan jag avslöja:

- Munnits?
- Nej, men gud. Vad händer, alltså allvarligt. Minnts?
- Haha, nej.
- Men vänta nu. Jag minns. Hon minns.
- Dom minns.
- Minns, manns, munnits?
- Hahahaha.
- Jag mants honom. Hahaha.
- Mindes?
- Mindes! Så är det. Jag minns, jag mindes.
- Yes.
- Men det måste ju finnas en till böjning? Minns, mindes.. Mants.
- Nej, men tyst nu.
- Helvete.

Snart blir jag amerikaniserad till fullo och börjar prata svengelska. Haha. Nu ska jag plugga.

Puss.