Ge mig en sekund bara.

Puss.

Jag undviker er inte. Eller jo, det är väl precis det jag gör. Men har haft fektiska veckor och fortfarande inte bestämt mig hur jag ska göra med ny bloggplattform.

Den här veckan fick jag träffa min kusins bebis för första gången. Sen dog min farmor. Plötsligt. För sju timmar sedan.

Och om sex timmar ska vi till Arlanda och plocka upp mannen jag älskar för hans första visit i Sverige.

Intryck i juli.

Puss

Hej ganget. Tankte skriva pa engelska eftersom jag inte kan nyttja det totala svenska alfabetet pa min blackberry, men det kanns konstigt. Sa kor pa svenska anda. Jag vet att jag ar samst pa att uppdatera er nufortiden. Samst. Men jag vet inte vad som hant, har inte samma behov a blogga langre. Jag tror det beror mycket pa min tid med Obi, han ar valdigt privat som person och jag tror fan det smittat av sig. Sa, vad har jag gjort de tva senaste veckorna. Slutforde kodningsgiget, dealade till mig $200 extra ocksa (hej shoppingpengar). Min mobil blev snodd nar jag var ute med Obi och hans kusin. Vi foljde efter tjejerna vi trodde hade tagit den, bad dom att ga igenom sina vaskor. Det gjorde dom med gladje, men sen blev det tjafs av nan anledning. Slutade med att vi stod en stor grupp mitt pa shoppinggatan I SF och cirkulerade som hyenor kring varann. Jag hade bade rivmarken och blamarken nasta dag. SF;s tjejer ar inte de enklaste att ha att gora med. Kopte hursomhelst en ny telefon, Blackberry Bold 9930 tror jag. Grym. Alskar den an sa lange. Sen sa har jag spenderat nastan all tid med Obi, som vaxt till att blivit en av mina basta vanner. Jag ar kar och det ar pafrestande och fantastiskt pa samma gang. Han landar I Sverige 8e juli for tre veckors semester. Just nu ar jag I London , bor hos en gammal Berghs-kompis. Men den historien far vi ta en annan gang for snart dor min mobil. Puss pa er

Hej hjärtan.

Jag berättade aldrig det för er, men jag funderade på att stänga ner bloggen för en månad sen ungefär. Sluta skriva kommer jag aldrig göra, det flyter i mitt blod, men att börja om på nytt med en annan blogg känns som en ganska bra idé. Den här bloggen är fylld av mitt "förra" liv i San Francisco, Farid, många vänner jag inte längre umgås med, äventyr jag alltid kommer minnas och hålla kära, men likväl ett liv som är över.

San Francisco kommer alltid vara staden där jag verkligen växte upp. Det är stort. Utöver skola, utöver kärlek och krossade hjärtan, lögner och lagade middagar, utöver långa promenader med Lucas, bråk, tjafs, skratt och jobberbjudanden - San Francisco kommer alltid vara staden där jag växte upp. Jag var 21 när jag lämnade Stockholm. Nu när jag är 25 förstår jag att jag vid den åldern inte förstod vad ett riktigt förhållande var. Jag förstod inte att det handlar om att ge och att ta. Det är sanningen. Jag visste inte heller vem jag själv var. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv de senaste tre-fyra åren, och de senaste nio månaderna framförallt har varit explosionsartade. Att vara med Obi har varit livsomvälvande, på riktigt. Jag sa från första början att jag inte ville ha ett förhållande på ett tag. Nu i hindsight så borde jag hållt mig till mina egna regler. Jag kommer aldrig kunna förklara för någon hur Obis och mitt förhållande sett ut, hur totalt fantastiskt och vidrigt svårt det varit på samma gång. Mycket av det jag gått igenom det senaste året är både det bästa och det värsta som hänt mig, och på något sätt känns det okej. Jag hade två-tre år av stagnation; det var dags att se mina rädslor i vitögat, att vara ung, korkad och naiv, att våga hoppas och slåss för det man tror på. Det är som Paulo Coelho skriver i Alkemisten: "The secret of life, though, is to fall seven times and to get up eight times."

Jag börjar långsamt resa mig från de döda igen. Vissa vänner har tagit mig åt sidan och sagt "jag är orolig, hur mår du, du har varit med om så mycket". Och jag har ryckt på axlarna i vanlig ordning och sagt att allt kommer ordna sig. Oavsett hur ledsen jag är när jag yttrar orden så är det alltid, alltid sant. Det ordnar sig, varje gång. Glöm aldrig bort att du är ansvarig för din egen lycka. Du kan välja att slåss och gråta, eller så kan du välja att släppa vad som är oföränderligt och gå vidare med din dag.

Först nu kan jag börja göra det senare. Det tog mig bara cirka 1,5 månad och för det klappar jag mig själv på axeln. Duktig Cim. Den här veckan är totalt uppbokad. Imorgon har jag planer med Carrie, och så ska jag öppna bankkonto, hämta ut pengar, gå till gymmet, jobba. Onsdag är det Giants game igen, torsdag ska jag till Muir Woods med Mindy och hika, sen till en artshow där Alex ställer ut sina illustrationer, fredag ut till Oakland för jobb och förhoppningsvis framsteg på ett $10 000 projekt, lördag svensk hemmafest hos några nya vänner i Atherton, söndag ledig än så länge. Jag är inget offer och jag vägrar att låta någon göra mig till ett offer vid 25 års ålder. Nu ska jag göra det mesta av SF innan jag åker hem.

Puss.

Hej hjärtan.

Såhär är det - jag är mitt inne i finals. Har två stora presentationer nästa vecka, tisdag/onsdag. Så jag sliter med min portfolio, börjar se bra ut nu.

Utöver det jobbar jag. En av mina gamla lärare kontaktade mig och vill anställa mig. Om jag vill så kan jag allså börja processen med att fixa ett jobbvisa. Jag håller dessutom på att koda hans hemsida, betalt gig för cirka 15 000 spänn. Sen mailade en av Obis tjejkompisar mig, hon jobbar för en bank, de vill ha en ny hemsida också. Så jag har två gig jag ska köra 100% för så fort skolan är slut om en vecka. Nu är jag i ett läge där jag nästan har för mycket jobb. Helt otroligt roligt, men stressigt också.

Jag kommer förmodligen hem senare än väntat, min praktik hos Oriflame börjar inte förrän juli. Men att missa midsommar är inte ett alternativ, så kommer hem i mitten av juni ungefär.

Jobbmässigt går det svinbra just nu alltså. Det var en vecka där i april där hela min värld vändes upp och ner för femte gången, och mycket av vad som hände är positivt. Just nu är dessutom min pappa här med sin flickvän, så jag har liksom inte riktigt tid för bloggen. Men snart kan jag slappna av och börja uppdatera er mer.

Okej, puss!

Alltså, jag ska uppdatera er med allt, lovar, men för nu - gå igenom allt här. Har suttit och DÖTT i en timme nu. Dra åt helvete så roligt.

Puss.

Jag har levt hela mitt liv efter en grundregel.

Du kan inte få mig till ett offer. Oavsett vad som händer mig så är jag ansvarig för mina egna handlingar. Jag har skrivit om det här många gånger. I mina ögon skyller människor allt ont i världen på alla andra. Får du fortkörningsböter så är det så jävla synd om dig trots att du då, naturligtvis, körde för fort. Failar du en klass eller flera, så är det för att du hade för mycket jobb, för lite tid, trots att du spenderade minst 15 timmar i veckan med att titta på diverse serier. Jag kan ge mycket värre exempel än så här, men orka göra folk upprörda på en måndag.

Jag är inget offer. Ingen, absolut ingen, har makt att göra mig till ett offer. När Farid var otrogen mot mig grät jag förbehållslöst i en vecka. Sen plockade jag upp bitarna, satte ihop de bäst jag kunde, klarade fyra kurser utan tillstymmelse till ett C och åkte hem till Sverige för att ladda om. Mina föräldrar har separerat, jag har fått sparken ett flertal gånger, jag har förlorat/sagt upp sjok av vänner, jag har känt smärta som jag vet att många av er därute känt, om och om igen.

Det vore så lätt för mig att dra på mig den här sunkiga offerkoftan som suttit på axlarna av tusentals människor förut, lägga mig ner på golvet, försvinna, ge upp, lägga ner skola, jobb och börja dricka, springa, rymma, låtsas tills det inte finns något äkta kvar.

Den där koftan passar inte mig. Den är otymplig, ful och den står för det vridna tankesättet att jag som fullvuxen människa på något sätt inte är ansvarig för mina egna handlingar. Världen är ute efter att förgöra mig. Skitsnack. Hela min värld vändes upp och ner nu över vårt spring break. Och jag är så inihelvete förbannad på mig själv för att jag inte följde mina egna råd. När jag går igenom bloggen så visste jag ju hela tiden, men jag gick lik förbannat emot mina egna regler. Det var mitt val, och nu får jag stå mitt kast. Oavsett om jag får sparken, blir dumpad, blir sårad så är det mitt ansvar att göra det bästa av situationen. Ingen annan kommer leva mitt liv åt mig.

Jag vägrar bli cynisk. Jag vägrar tro ont om människor. Men jag kan fortfarande börja göra val som gynnar mig istället för andra. Morgonen tisdag den 10:e april hade jag kunnat välja att bara ge upp. Jag vägrar. Samma dag messar en gammal vän mig, en tjej jag inte pratat med på över två år. Tre dagar senare får jag två erbjudanden om jobb. Ett från en gammal favoritlärare som vill att jag kodar hans hemsida (väntar på mail för att säkerställa kostnad). Ett från ett företag i SF som jagade ner mig på Facebook och vill att jag ska bli medlem av deras team (möte på torsdag vid lunch). Fyra dagar senare är jag ute på tjejkväll med helt nya bekantskaper som får mig att skratta tills jag kiknar. Jag går på Bon Iver med Jessica och gråter när Skinny Love börjar dundra. Sen har det varit så varmt i SF att speglar och fönster immat igen. Ren och skär högsommarvärme. Jag har köpt en spetskjol från H&M som jag är helt besatt av, samt en fantastisk klänning från Forever 21 som ger mig Mad Men-kurvor. Min telefon kraschar och snubben i butiken säger "ledsen, måste ställa om den, du kommer förlora alla bilder, videos, allting". Jag sparkar mig själv för att jag inte backat upp telefonen, han ställer om den, jag går igenom album och ser att allt är kvar. Han säger att det är omöjligt. Likväl. Inga bilder, inga videos raderade.

Och häromdagen messar Kim, min gamla chef, och säger att Oriflame är spikat för sommaren. Jag börjar i juni.

Du kan inte få mig till ett offer. Jag är precis som alla andra. Jag vill döda de som sårat mig. Jag vill skrika och slåss och förstöra deras liv. Men jag lämnar bitarna på golvet i förmån för mig själv. Och när vänner uttrycker oro agerar jag nästan förvånat - "Va? Förstår inte vad du pratar om. Början på min karriär är precis runt hörnet, alla jag älskar lever och mår bra, jag är starkare än vad jag någonsin varit och nystarter har en lika stark fäbless för mig som jag för dom".

Så försök igen. Försök få mig att stanna upp och gå sönder. Låt mig veta hur det gick sen.

Puss.

Outfit i lördags när vi firade Carries födelsedag. Körde helsvart förutom klockan som fick stråla. Har fått en hel del komplimanger för den redan. Carrie hade sin gathering på ett ställe som heter Chambers Eat & Drink, sjukt mysigt var det. Har helt missat, ska försöka få med mig Obi dit på en dejt innan jag åker hem till Sverige.

På tal om det är det ju som vanligt en miljon grejer som ska fixas med innan jag kan sätta mig på planet. Just nu skiter jag i det dock. Springbreak och killarnas sista dagar, vi ska till Dolores och träffa Alex + hans lilla pitbullvalp. Sen har jag en vecka av portfolio-jobb innan Jessica kommer. Den här vårterminen har gått sjukt snabbt.

Puss.

Vilken vecka. Har så mycket att se fram emot också.

Killarna kom alltså förra tisdagen. Vi kom hem igår efter tre sköna dagar i L.A. Santa Monica var härligt, men inte lika livligt som jag föreställt mig. Söndagen var totalt död i hela stan. Oavsett så är jag otroligt glad att jag hängde på, vill se så många ställen i USA som möjligt och det här var ju mitt första besök i L.A.

En grej jag inte förväntade mig var känslan när vi gled tillbaka in i San Francisco. Det slog ner i mig som en blixt, hur mycket jag älskar den här staden. Kändes som att komma hem. Efter bara tre dagar borta trodde jag inte min kärlek för SF skulle visa sig så tydligt, men är glad att den gjorde det. Befäster liksom hela min tillvaro här.

Efter vi droppat bilen och killarna plockade ihop alla sina saker för att byta hotell så kom Obi över. Jag lagade pasta carbonara, sen satt vi och åt och pratade i sedvanlig ordning. Sen fick jag öppna en present han köpt för att fira våra sex månader ihop. Boxen var tung, så fort jag såg att det stod Michael Kors på började jag le. En rose gold chronograph watch från MK, en klocka han visste att jag tyckte om. Det är, utan tvekan, den finaste gåvan jag fått. Och den är mycket vackrare i verkligheten än vad den är på kort. Min handled är ju sjukt smal, så måste gå och få ett par av länkarna borttagna, kan inte vänta på att kunna börja bära den. Hursomhelst, han sov över, sen skjutsade han mig till skolan imorse. Nu är det strålande sol i San Francisco, är glad för grabbarnas skull. Ska möta upp dom ikväll för two dollar tuesday-mat och -dryck.

I övrigt går det framåt med att jobba på portfolion och jag har precis mailat tre favoritlärare för att kolla connections till internships/jobb. Är lite hög på livet just nu. Ska försöka blogga oftare så ni får hänga med.

Puss!

Vi har det ganska jävla bra. Har varit i LA nu sen fredags. Körde ner här i 25 graders värme med en röd Camaro cab, the California dream personifierad. Sen vi kom hit har vi varit på Walk of Fame, Rodeo Drive, mycket turistigt har vi fått in. Nu är det strålande sol och vi ska ner till Venice för people watching och dagsöl. Igår var vi på en av de bästa klubbarna jag besökt. Mörkt, svettigt och så fruktansvärt bra musik. Bilder kommer så fort Emil för över från sin kamera till datorn.

Puss!

Hej hjärtan.

Ja, jag är sämst på att uppdatera. Har fortfarande inte listat ut varför. O och jag har dejtat i snart sju månader, men det känns fortfarande alldeles för nytt för att skriva om. Jag är inne i mitt sista år i skolan och jobbar om portfolio-pieces, något som tar på riktigt dubbelt så lång tid som att bygga helt nya grejer. Har nu i en vecka försökt designa en iPhone-app som har usability, värde och som faktiskt SER professionell ut. Jesus så svårt det varit. Men det är på väg.

Idag landar Ado, Emil och Franco. Om ganska exakt tre timmar, precis när min skoldag börjar. Jag räknar med att det kommer ta dom ett tag att hitta sina grejer, ta sig till hotellet och ta sina välbehövliga powernaps, så stressar inte så mycket med att jag slutar först 6.20. Sitter och funderar just nu på vart jag ska ta dom nånstans första kvällen. La Cantina ligger högt på listan, men det är ganska dyrt där. Kanske om vi kör White Horse, Cantina, Cellar.. Och Chevy's för middag. Får se vad killarna orkar med.

Hursom, förra veckan var jag med O. Från tisdag kväll till fredag eftermiddag. Blev hotad ute på gatan torsdag morgon av något jävla jon som tyckte att min etnicitet hade mycket att göra med hur illa han tyckte om mig. Skakade upp mig rejält, jag har alltid känt mig extremt safe i O:s område. Men kommer nog över det så småningom.

Nu kör vi då. Ska bara ta mig igenom två små dagar av skola, sen är det LA på fredag (!!!!!!!).

Puss.

Så glad att jag inte är bakfull idag. Var ute igår med Carrie och Samantha, vi drack sangria på Fly, shottade tequila hemma hos Sam (fantastisk lägenhet, hennes rumskompis pappa äger Naked Juice om ni har hört talas om det företaget) och dansade sen tills precis innan stängning på Ambassador.

Och idag går vi på det igen. Men först ska jag jobba lite i Illustrator, ta en sväng på Urban Outfitters och duscha.

Puss.

Hej missar.

Jag är på ett så irriterande bra humör. Blir alltid produktiv när jag är glad. Idag hann jag tvätta, diska, städa köket, städa mitt rum, laga frukost, brygga kaffe, gå ut med Lucas och börja designa innan 11 på morgonen. Det finns ingenting som får mig att må så bra som att vara produktiv. Fattar hur Blondinbellis är så manisk, det här med att vara effektiv är som en drog.

Igår var en bra dag också, kom långt med min hemsida och stack iväg till gymmet på eftermiddagen. Perfekt att gymma efter St Patricks Day, var inte en käft ute. Vad jag vill ha ut av gymmet, om någon undrar, är följande: min bakdel får gärna komma upp fem centimeter och bli lite fastare. Jag vill tona mina armar och mina ben, jag vill ha synligare magmuskler och starkare rygg. Jag är riktigt svag i ryggen märkte jag igår, det är inte bra. Jag och O planerar en photoshoot innan jag åker tillbaks till Stockholm, det är målet just nu, att se tydliga resultat i mitten av maj. Berättar mer om plåtningen när det börjar närma sig (önskar att nån av mina tjejer kunde fota oss!).

Ska fortsätta designa nu. Om drygt en vecka landar Emil, Ado och Franco, sen sticker vi till L.A nästa helg! Så sjukt roligt ska det bli. Har saknat grabbarna för det första, har aldrig varit i L.A för det andra. Förhoppningsvis är vädret varmt nog så vi kan hänga på stranden. Kommer bli som en semester, längtar verkligen.

Puss!

Hej hjärtan.

Jag mår bra. Om ni undrar. Jag har mail i FB-inboxen från två av mina bästa tjejer som jag inte hunnit svara på, jag har en trasig kortläsare som jag måste fixa, jag har cirka en vecka kvar tills Emil, Ado och Franco anländer. Kan ju hälsa er grabbar att vi fick in fyra stormar till SF den här veckan. Har regnat konstant i 9 dagar. Vilket är extremt BRA nyheter, då det förmodligen passerat när ni landar. Fantastiskt att regnet kom precis mellan Jenna och killarna.

Det här var min midtermsvecka, har haft ganska mycket att göra. Ett stort art history exam i torsdags, det var alldeles för lätt att fuska, synd att jag inte visste det. Tog mig igenom multiple choice-frågor, bildanalys och två essäer, sen gick jag och åt hamburgare med Carrie och Jared. Pluggade resten av dagen, sen ringde min karl vid 9 och ville plocka upp mig. Packade ihop allting och var redo för att åka hem till honom, då frågar han om jag vill gå ut och ta en drink. Vi gick till White Horse runt hörnet, drack $6 whiskey sours och åt gratis popcorn. Skrattade, flirtade. Älskar att bara vara med honom. Vi kom hem till honom sent och satt uppe och pratade tills 5 på morgonen. Vid 04:30 frågade han mig om jag ville ha öl och pannkakor (fick mig nästan att gå ner på knä och fria på en gång), och så ställde han sig och började steka efter han serverade mig en Blue Moon, haha.

Han har ett sätt att ta i mig, se på mig och läsa mig som jag helt ärligt aldrig varit med om. Han säger "vad tänker du på?", jag säger "inget". Han säger "jo, ditt ansikte tänker", jag skrattar och säger "vad pratar du om?". Han säger "du tittade hit, och sen hit, och sen på mig, det är ditt tänkande ansikte". Jag kan inte dölja någonting från den här karln och det är det vackraste och läskigaste jag varit med om. Jag saknade passion i mitt liv - här är den. Dundrande, överflödig, sinnessjuk. Vi spenderar hela nästa dag tillsammans, han har en överraskning åt mig, han lagar middag, vi tittar på Avatar och han kysser min kind när jag börjar gråta och säger att filmen gör honom ledsen också. Han tittar på basket medan jag designar, han stryker mitt hår, jag älskar när han stryker mitt hår. Imorse lagar jag frukost, bakar brownies och dricker kaffe, fan i helvete, det finns ingenstans jag hellre är.

Jag ville verkligen inte vara kär. Jag ville inte ha en pojkvän. Jag ville inte riskera att bli sårad igen, jag vägrade riskera att ge allt av mig själv till någon bara för att se personen kasta bort det. Jag säger allt detta till honom med en klump i halsen, han håller mig och säger att han förstår. Ibland är det allt jag behöver.

Det är svårt för mig att lita på män nuförtiden. Jag kämpar för att komma över det.

Puss.

Fin lördag. Jag börjar få fräknar av solen.

Godnatt vänner.

Åh, 23 grader fortfarande. Vart är du Jenna?!

Var ute i solen hela dagen igår. Träffade Gabriella för en öl i eftermiddagsvärmen, sen satt vi och dåsade hemma hos mig tills jag tvingade med henne ut. Vi blev lite lulliga på Sugar (musiken var FANTASTISK, Emil, tänker på dig varje gång), men avslutade kvällen tidigt.

I övrigt söker jag jobb inför sommaren, jobbar på min portfolio och pluggar inför tråksigt Art History midterm. Saknar O också. Han har en miljon saker att göra. Tänkte passa på att gå till gymmet senare. Förövrigt, har nu styrt så att mitt rum är uthyrt under sommaren. Tjejen skickade sin bror för att inspektera, han lämnade en deposit på $500 och råkade nämna att han jobbar på Google - "Jag ger dig mer än gärna en tour nån gång." Jag och O körde runt i Mountain View där deras kontor ligger nyligen (gigantiskt), skulle älska att gå dit och fiska om de behöver någon hjälp från en svensk allt-i-allo, haha.

Försöker också planera flygresan hem i sommar. Vill svänga förbi Chicago som ni vet, kolla om förälskelsen hållt i sig. Längtar efter svensk sommar, men är också så glad över att Emil, Ado, Franco, Jessica och min pappa preparerar för att komma hit snart. Den här stan behöver nytt blod.

Puss.

Hej gänget.

Ska försöka börja blogga lite oftare nu. Jag bestämmer mig alltid för att göra det när jag är som MEST upptagen. Skitsamma, det får gå.

Känner mig exalterad inför framtiden. Det gör jag typ hela tiden, ärligt talat, men likväl. Hösten var jobbig och en sjuhelvetes bergochdalbana. Nu börjar det jämna ut sig lite. Jennas visit var definitivt livsnödvändig, det gjorde mig mer harmonisk, mindre paranoid och allmänt jämnare i humöret. Känner mig mer back on track nu än på länge, känner mig mindre rädd, mer självsäker, starkare. Etcetera.

Igår vaknade jag i min egna säng, åt en stor frukost, drack kaffe, mailade fram och tillbaks med tjejer som vill hyra lägenheten i sommar. Trodde aldrig det skulle vara såhär enkelt att fixa någon, och då har jag varit kräsen också. Vill inte ha nåt missfoster boendes med Jo i två månader. Nej, har kirrat en Harvard law student som verkar hur gullig som helst. 26:e maj till 1:a augusti, löst.

Sen åkte jag iväg med Carrie till ett café i SoMA för några timmars plugg. Tog oss tjugo minuter att hitta parking, men det löste sig. Efter hon släppt av mig hemma jobbade jag nån timme på ett annat café, sen stack jag iväg till gymmet. Här är min regim - 3x100 lunges med vikter, 3x30 situps, 3x25 enkel bicepsträning med vikter och så 30 minuter på cross-trainern. Det här varvar jag med pilates och kickboxning. Tips från coachen - gör 300 lunges ENBART om ni räknar med att köra platta skor ett par dagar framöver. Det är ingen lek hur mycket det tar.

Efter gymmet hann jag hem för att äta innan Obi frågade om jag ville komma över. Packade ihop mina grejer och åkte ut. Vi tittade på basket, The Only Way Is Essex och sen spelade vi Call Of Duty innan jag slocknade i soffan. Seeen hjälpte Obi mig igår med att leta hotell åt pappa och hans flickvän, de kommer hit i maj som bekant. Hittade tre bra alternativ, mitt i smeten, ganska billiga. Skickade iväg den länken till honom och sa tack och hej till en produktiv dag.

Idag har jag fått veta två saker som gjorde mig glad. Jessica kommer 17:e april, inte 11:e som jag trodde, vilket betyder att jag får en veckas downtime mellan Emil, Franco, Ado och henne. Nödvändigt, då får jag ladda batterierna. Sen viskade fåglar att mitt kära ex jag skrev om häromdagen, Magnus, har förlovat sig. Tvivlar starkt på att han läser detta, men ifall att - så glad för din skull, och jag önskar dig all lycka.

Pust. Nu ska jag hem, droppa datorn, byta om och sen ta en drink med Gabriella.

Puss!

Jag har aldrig i mitt liv slagits så frenetiskt för att frånkomma känslor.

Och det är allt med honom. Sättet han stryker mitt hår. Hur han tvingar i mig vatten när jag druckit för mycket. När jag sätter mig bredvid honom mjuknar han lite i kroppen. Lägger sin hand på mitt lår ibland. Vi dricker sangria tillsammans på balkongen, pratar om allt, allt helt enkelt. Han vet så mycket om mig och jag fattar inte hur. Han kan mina knep, han kan mina självförsvar, han har inte nästlat sig in alls, det är bara naturligt och det är helt otroligt att någon jag bara känt i sex månader vet vem jag är. Han vet verkligen vem jag är. Jag vet inte hur många av er som känner att er partner verkligen kommit nära inpå, men jag kan tala om för er att det är det läskigaste jag varit med om.

Och så fort jag sparkar bakut sätter han stopp. Inte en enda av mina automatiska mekanismer fungerar. Han är för intelligent, för intuitiv och för uppmärksam. Han är så sexig. SÅ sexig.

Och det viktigaste av allt. Han har den där blicken. När han kommer hem från vart han än har varit, jag reser mig från soffan, kysser honom, han har den där blicken. Han behöver inte säga ett ord just då. Allt jag vill höra ser jag i hans ögon.

Och det tar emot att skriva om det, eftersom jag blivit blåst förut. Men jag lever inte mitt liv på halvfart eller med lagom som ledord, idag är det fantastiskt att vara med honom och krossar han mitt hjärta till sist så har jag i alla fall njutit av allt det äkta han gav mig.

Puss.

Gud vilken fin helg. Det här är en sån period där jag verkligen måste lära mig att stanna upp och uppskatta vad jag har omkring mig. Hela februari har varit fylld av upplevelser och insikter. Jag och Obi åker iväg till Arizona och spelar golf, badar jacuzzi, grillar kött och dricker starka drinkar. En vecka efter vi landat här hemma igen överraskar min bästa vän mig med världens mest efterlängtade visit. Vi kör två veckor av catch-up, dans och ätande innan Obi stryker mig över ryggen medan hon släpar sin väska till incheckningsdisken på SFO.

Sen blev det 25 grader varmt i fyra dagar. Gud så fint det varit. Obi åkte iväg för business över en natt och kom sen och plockade upp mig i fredags. Sen spenderade vi helgen hemma hos honom, och vilken helg. I fredags tog vi det bara lugnt, igår gick vi ut och dansade, idag låg jag i solen medan han jobbade/tittade på basket. Jag kysste honom hej då vid 3-tiden för att möta upp Carrie för ett par öl i solen. Vi tjattrade iväg timmarna tills hon var gullig nog att köra hem mig, sen dess har jag legat död i sängen.

Väldigt fin helg. Brun är jag också.

Puss!

Snart ska ni få se hur jag brandat mig själv, det är ett jävla jobb ska ni veta. Har sökt ett par jobb redan faktiskt, ska fortsätta nästa vecka.

Så sjukt fint väder idag, imorrn ska bli ännu varmare. Jag har spenderat hela dagen i hundparken med Lucas, samt på Obis balkong med sangria och ett par böcker. O har snubblat över en ny företagsidé, han är väldigt exalterad, vilket gör mig glad och stolt. Han är iväg på middag nu med en professor från någon skola här i närheten, sen ska vi ut ikväll med ett par kompisar.

Köpte hem mat för typ 600 spänn igår. Älskar att man får mat hem till dörren gratis i det här landet, alltså noll kronor extra för delivery. Det tröttnar jag aldrig på. Handla mat har jag inga problem med, OM man har bil och en fin karl som kan köra en fram och tillbaks. På tal om det borde jag verkligen skaffa körkort i år..

Hursomhelst. Nu ska jag plugga lite mer och kanske diska så O blir glad när han kommer hem.

Puss.

Igår gick jag igenom männen i mitt liv.

För första gången sen vi gjorde slut kunde jag gå igenom "Farid"-kategorin här på bloggen. Jag kunde skratta åt vissa inlägg, meningsutbyten vi hade när vi var tillsammans, videos vi spelat in, internskämt, och så vidare. Det är ett friskhetstecken, i brist på bättre ord, att kunna göra såna saker utan att bli ledsen. Tycker jag. Hade jag gjort samma sak i juni hade jag legat gråtande i en hög.

Med Farid styrde jag förhållande totalt. Och så var det från första början. Han uppvaktade aldrig mig, vi hade ingen dating-period, han flyttade in hos mig och så var det med det. Jag bestämde från dag ett att han skulle finnas i mitt liv och så blev det så. Där har du mitt dating-liv i ett nötskal. Det jag har velat ha,har jag fått. Och behållt, tills jag behagat bestämt mig för att det är slut. När jag ser tillbaka på killar jag varit tillsammans med nu så känns mycket väldigt ensidigt.

Det var väl ungefär samma sak med Elias, annars känd som psykfallet här i min blogg. Den här killen umgicks jag med sommaren 2011. Jag måste sagt till Elias 400 gånger att det aldrig kommer bli något mellan oss, han lyssnade inte. Han erkände till och med en gång att han på riktigt trodde han kunde FÅ mig att bli kär i honom. Det intressanta med Elias är att jag verkligen trodde att han hade känslor för mig. Jag insåg sen att han inte vet vad känslor är. Elias bloggar också, detta är ett ungefärligt inlägg:

"Träffade en extremt trevlig tjej idag. Hennes hår var extremt fint. Hon hade de finaste brösten jag någonsin sett och de skönaste ögonen jag tittat in i på väldigt, väldigt länge. Nu ska vi hem till mig och laga en fantastisk middag. Hon är otroligt vacker och jag är extremt säker på att vi kommer få en otroligt skön kväll."

Alltså. En sån människa kan man ju inte ta seriöst. Jag var ju såklart också den vackraste tjejen han någonsin sett. Innan mig var det nån annan. Efter mig kommer han fortsätta säga så till varje stackare under 30 för att till slut låsa ner någon som är för svag för att inse att hon förtjänar bättre. Det som dödade mig totalt var när han nyligen skrev ett inlägg om Jennas besök här i SF, och han PÅ RIKTIGT formulerar sig "Som ni vet så bor hon utomlands. Läser i hennes blogg nu att hennes bästa vän är där och hälsar på. En resa som hennes vän och jag skulle tagit tillsammans". Alltså, hahahaha, som jag och Jenna skrattade när vi såg det där, så mycket har vi inte skrattat på EXTREMT länge. Helt sjuk i huvudet. På riktigt. Andra guldkorn han slängt ur sig är "jag älskar dig" (efter två veckor) och "jag vill fira jul med dig" (skaffa ett liiiiiiv).

Jag har varit tyst om honom länge nu, men han bara fortsätter leverera de här mentalt efterblivna inläggen, det går inte att inte håna honom lite, framförallt när 90% av det han skriver är ren lögn. Stackars karl alltså. Han insåg väldigt tidigt att jag var alldeles, alldeles för bra för honom och han fixade inte det mentalt. Osäkerhet dödar allt, kom ihåg det, små barn.

Den jag känner varmast för av mina ex är fortfarande Magnus. Inget fel på varken Faraz eller Jonas, vi är fortfarande vänner och kan hänga utan problem, men jag kommer alltid vara tacksam för Magnus och mina år tillsammans. Han är en fantastisk människa och det tror jag de allra flesta skulle hålla med om.

Och så nu har jag då träffat O. En man jag inte kan jämföra med någon förutom min pappa. När det gäller pengar framförallt är de fruktansvärt lika. Jag vet inte varför jag fortfarande inte skriver så mycket om O. När jag sa att jag inte ville ha en pojkvän på ett tag så menade jag det, och det har varit svårt för mig att ställa om till att vara i ett förhållande igen. Att vara exklusiv är inga problem för mig, snarare mentalt på det sättet att man har någons välbefinnande att se efter, att man nu riskerar att bli besviken igen, etc. Om det är någon som är värd att bryta regler för, så är det O. Jag har växt mer som människa det senaste halvåret än vad jag gjort sen högstadiet. Jenna säger att jag är varmare/snällare. Vad O gör med mig kan jag inte svara på, men det är ovärderligt. Jag har aldrig varit så osjälvisk i mitt liv.

Nu, mina hjärtan, ska jag gå ut i solen. Det är 23 grader varmt och jag vill bli brun.

Puss!

Jenna har åkt hem. Ledsenheten slår väl till om T - 24 timmar.

Säger godnatt med en antik bild. Önska mig lycka till, vill orka mig upp till gymmet imorrn.

Puss.