Hej hjärtan.

Såhär är det - jag är mitt inne i finals. Har två stora presentationer nästa vecka, tisdag/onsdag. Så jag sliter med min portfolio, börjar se bra ut nu.

Utöver det jobbar jag. En av mina gamla lärare kontaktade mig och vill anställa mig. Om jag vill så kan jag allså börja processen med att fixa ett jobbvisa. Jag håller dessutom på att koda hans hemsida, betalt gig för cirka 15 000 spänn. Sen mailade en av Obis tjejkompisar mig, hon jobbar för en bank, de vill ha en ny hemsida också. Så jag har två gig jag ska köra 100% för så fort skolan är slut om en vecka. Nu är jag i ett läge där jag nästan har för mycket jobb. Helt otroligt roligt, men stressigt också.

Jag kommer förmodligen hem senare än väntat, min praktik hos Oriflame börjar inte förrän juli. Men att missa midsommar är inte ett alternativ, så kommer hem i mitten av juni ungefär.

Jobbmässigt går det svinbra just nu alltså. Det var en vecka där i april där hela min värld vändes upp och ner för femte gången, och mycket av vad som hände är positivt. Just nu är dessutom min pappa här med sin flickvän, så jag har liksom inte riktigt tid för bloggen. Men snart kan jag slappna av och börja uppdatera er mer.

Okej, puss!

Alltså, jag ska uppdatera er med allt, lovar, men för nu - gå igenom allt här. Har suttit och DÖTT i en timme nu. Dra åt helvete så roligt.

Puss.

Jag har levt hela mitt liv efter en grundregel.

Du kan inte få mig till ett offer. Oavsett vad som händer mig så är jag ansvarig för mina egna handlingar. Jag har skrivit om det här många gånger. I mina ögon skyller människor allt ont i världen på alla andra. Får du fortkörningsböter så är det så jävla synd om dig trots att du då, naturligtvis, körde för fort. Failar du en klass eller flera, så är det för att du hade för mycket jobb, för lite tid, trots att du spenderade minst 15 timmar i veckan med att titta på diverse serier. Jag kan ge mycket värre exempel än så här, men orka göra folk upprörda på en måndag.

Jag är inget offer. Ingen, absolut ingen, har makt att göra mig till ett offer. När Farid var otrogen mot mig grät jag förbehållslöst i en vecka. Sen plockade jag upp bitarna, satte ihop de bäst jag kunde, klarade fyra kurser utan tillstymmelse till ett C och åkte hem till Sverige för att ladda om. Mina föräldrar har separerat, jag har fått sparken ett flertal gånger, jag har förlorat/sagt upp sjok av vänner, jag har känt smärta som jag vet att många av er därute känt, om och om igen.

Det vore så lätt för mig att dra på mig den här sunkiga offerkoftan som suttit på axlarna av tusentals människor förut, lägga mig ner på golvet, försvinna, ge upp, lägga ner skola, jobb och börja dricka, springa, rymma, låtsas tills det inte finns något äkta kvar.

Den där koftan passar inte mig. Den är otymplig, ful och den står för det vridna tankesättet att jag som fullvuxen människa på något sätt inte är ansvarig för mina egna handlingar. Världen är ute efter att förgöra mig. Skitsnack. Hela min värld vändes upp och ner nu över vårt spring break. Och jag är så inihelvete förbannad på mig själv för att jag inte följde mina egna råd. När jag går igenom bloggen så visste jag ju hela tiden, men jag gick lik förbannat emot mina egna regler. Det var mitt val, och nu får jag stå mitt kast. Oavsett om jag får sparken, blir dumpad, blir sårad så är det mitt ansvar att göra det bästa av situationen. Ingen annan kommer leva mitt liv åt mig.

Jag vägrar bli cynisk. Jag vägrar tro ont om människor. Men jag kan fortfarande börja göra val som gynnar mig istället för andra. Morgonen tisdag den 10:e april hade jag kunnat välja att bara ge upp. Jag vägrar. Samma dag messar en gammal vän mig, en tjej jag inte pratat med på över två år. Tre dagar senare får jag två erbjudanden om jobb. Ett från en gammal favoritlärare som vill att jag kodar hans hemsida (väntar på mail för att säkerställa kostnad). Ett från ett företag i SF som jagade ner mig på Facebook och vill att jag ska bli medlem av deras team (möte på torsdag vid lunch). Fyra dagar senare är jag ute på tjejkväll med helt nya bekantskaper som får mig att skratta tills jag kiknar. Jag går på Bon Iver med Jessica och gråter när Skinny Love börjar dundra. Sen har det varit så varmt i SF att speglar och fönster immat igen. Ren och skär högsommarvärme. Jag har köpt en spetskjol från H&M som jag är helt besatt av, samt en fantastisk klänning från Forever 21 som ger mig Mad Men-kurvor. Min telefon kraschar och snubben i butiken säger "ledsen, måste ställa om den, du kommer förlora alla bilder, videos, allting". Jag sparkar mig själv för att jag inte backat upp telefonen, han ställer om den, jag går igenom album och ser att allt är kvar. Han säger att det är omöjligt. Likväl. Inga bilder, inga videos raderade.

Och häromdagen messar Kim, min gamla chef, och säger att Oriflame är spikat för sommaren. Jag börjar i juni.

Du kan inte få mig till ett offer. Jag är precis som alla andra. Jag vill döda de som sårat mig. Jag vill skrika och slåss och förstöra deras liv. Men jag lämnar bitarna på golvet i förmån för mig själv. Och när vänner uttrycker oro agerar jag nästan förvånat - "Va? Förstår inte vad du pratar om. Början på min karriär är precis runt hörnet, alla jag älskar lever och mår bra, jag är starkare än vad jag någonsin varit och nystarter har en lika stark fäbless för mig som jag för dom".

Så försök igen. Försök få mig att stanna upp och gå sönder. Låt mig veta hur det gick sen.

Puss.

Outfit i lördags när vi firade Carries födelsedag. Körde helsvart förutom klockan som fick stråla. Har fått en hel del komplimanger för den redan. Carrie hade sin gathering på ett ställe som heter Chambers Eat & Drink, sjukt mysigt var det. Har helt missat, ska försöka få med mig Obi dit på en dejt innan jag åker hem till Sverige.

På tal om det är det ju som vanligt en miljon grejer som ska fixas med innan jag kan sätta mig på planet. Just nu skiter jag i det dock. Springbreak och killarnas sista dagar, vi ska till Dolores och träffa Alex + hans lilla pitbullvalp. Sen har jag en vecka av portfolio-jobb innan Jessica kommer. Den här vårterminen har gått sjukt snabbt.

Puss.

Vilken vecka. Har så mycket att se fram emot också.

Killarna kom alltså förra tisdagen. Vi kom hem igår efter tre sköna dagar i L.A. Santa Monica var härligt, men inte lika livligt som jag föreställt mig. Söndagen var totalt död i hela stan. Oavsett så är jag otroligt glad att jag hängde på, vill se så många ställen i USA som möjligt och det här var ju mitt första besök i L.A.

En grej jag inte förväntade mig var känslan när vi gled tillbaka in i San Francisco. Det slog ner i mig som en blixt, hur mycket jag älskar den här staden. Kändes som att komma hem. Efter bara tre dagar borta trodde jag inte min kärlek för SF skulle visa sig så tydligt, men är glad att den gjorde det. Befäster liksom hela min tillvaro här.

Efter vi droppat bilen och killarna plockade ihop alla sina saker för att byta hotell så kom Obi över. Jag lagade pasta carbonara, sen satt vi och åt och pratade i sedvanlig ordning. Sen fick jag öppna en present han köpt för att fira våra sex månader ihop. Boxen var tung, så fort jag såg att det stod Michael Kors på började jag le. En rose gold chronograph watch från MK, en klocka han visste att jag tyckte om. Det är, utan tvekan, den finaste gåvan jag fått. Och den är mycket vackrare i verkligheten än vad den är på kort. Min handled är ju sjukt smal, så måste gå och få ett par av länkarna borttagna, kan inte vänta på att kunna börja bära den. Hursomhelst, han sov över, sen skjutsade han mig till skolan imorse. Nu är det strålande sol i San Francisco, är glad för grabbarnas skull. Ska möta upp dom ikväll för two dollar tuesday-mat och -dryck.

I övrigt går det framåt med att jobba på portfolion och jag har precis mailat tre favoritlärare för att kolla connections till internships/jobb. Är lite hög på livet just nu. Ska försöka blogga oftare så ni får hänga med.

Puss!

Vi har det ganska jävla bra. Har varit i LA nu sen fredags. Körde ner här i 25 graders värme med en röd Camaro cab, the California dream personifierad. Sen vi kom hit har vi varit på Walk of Fame, Rodeo Drive, mycket turistigt har vi fått in. Nu är det strålande sol och vi ska ner till Venice för people watching och dagsöl. Igår var vi på en av de bästa klubbarna jag besökt. Mörkt, svettigt och så fruktansvärt bra musik. Bilder kommer så fort Emil för över från sin kamera till datorn.

Puss!

Hej hjärtan.

Ja, jag är sämst på att uppdatera. Har fortfarande inte listat ut varför. O och jag har dejtat i snart sju månader, men det känns fortfarande alldeles för nytt för att skriva om. Jag är inne i mitt sista år i skolan och jobbar om portfolio-pieces, något som tar på riktigt dubbelt så lång tid som att bygga helt nya grejer. Har nu i en vecka försökt designa en iPhone-app som har usability, värde och som faktiskt SER professionell ut. Jesus så svårt det varit. Men det är på väg.

Idag landar Ado, Emil och Franco. Om ganska exakt tre timmar, precis när min skoldag börjar. Jag räknar med att det kommer ta dom ett tag att hitta sina grejer, ta sig till hotellet och ta sina välbehövliga powernaps, så stressar inte så mycket med att jag slutar först 6.20. Sitter och funderar just nu på vart jag ska ta dom nånstans första kvällen. La Cantina ligger högt på listan, men det är ganska dyrt där. Kanske om vi kör White Horse, Cantina, Cellar.. Och Chevy's för middag. Får se vad killarna orkar med.

Hursom, förra veckan var jag med O. Från tisdag kväll till fredag eftermiddag. Blev hotad ute på gatan torsdag morgon av något jävla jon som tyckte att min etnicitet hade mycket att göra med hur illa han tyckte om mig. Skakade upp mig rejält, jag har alltid känt mig extremt safe i O:s område. Men kommer nog över det så småningom.

Nu kör vi då. Ska bara ta mig igenom två små dagar av skola, sen är det LA på fredag (!!!!!!!).

Puss.

Så glad att jag inte är bakfull idag. Var ute igår med Carrie och Samantha, vi drack sangria på Fly, shottade tequila hemma hos Sam (fantastisk lägenhet, hennes rumskompis pappa äger Naked Juice om ni har hört talas om det företaget) och dansade sen tills precis innan stängning på Ambassador.

Och idag går vi på det igen. Men först ska jag jobba lite i Illustrator, ta en sväng på Urban Outfitters och duscha.

Puss.

Hej missar.

Jag är på ett så irriterande bra humör. Blir alltid produktiv när jag är glad. Idag hann jag tvätta, diska, städa köket, städa mitt rum, laga frukost, brygga kaffe, gå ut med Lucas och börja designa innan 11 på morgonen. Det finns ingenting som får mig att må så bra som att vara produktiv. Fattar hur Blondinbellis är så manisk, det här med att vara effektiv är som en drog.

Igår var en bra dag också, kom långt med min hemsida och stack iväg till gymmet på eftermiddagen. Perfekt att gymma efter St Patricks Day, var inte en käft ute. Vad jag vill ha ut av gymmet, om någon undrar, är följande: min bakdel får gärna komma upp fem centimeter och bli lite fastare. Jag vill tona mina armar och mina ben, jag vill ha synligare magmuskler och starkare rygg. Jag är riktigt svag i ryggen märkte jag igår, det är inte bra. Jag och O planerar en photoshoot innan jag åker tillbaks till Stockholm, det är målet just nu, att se tydliga resultat i mitten av maj. Berättar mer om plåtningen när det börjar närma sig (önskar att nån av mina tjejer kunde fota oss!).

Ska fortsätta designa nu. Om drygt en vecka landar Emil, Ado och Franco, sen sticker vi till L.A nästa helg! Så sjukt roligt ska det bli. Har saknat grabbarna för det första, har aldrig varit i L.A för det andra. Förhoppningsvis är vädret varmt nog så vi kan hänga på stranden. Kommer bli som en semester, längtar verkligen.

Puss!

Hej hjärtan.

Jag mår bra. Om ni undrar. Jag har mail i FB-inboxen från två av mina bästa tjejer som jag inte hunnit svara på, jag har en trasig kortläsare som jag måste fixa, jag har cirka en vecka kvar tills Emil, Ado och Franco anländer. Kan ju hälsa er grabbar att vi fick in fyra stormar till SF den här veckan. Har regnat konstant i 9 dagar. Vilket är extremt BRA nyheter, då det förmodligen passerat när ni landar. Fantastiskt att regnet kom precis mellan Jenna och killarna.

Det här var min midtermsvecka, har haft ganska mycket att göra. Ett stort art history exam i torsdags, det var alldeles för lätt att fuska, synd att jag inte visste det. Tog mig igenom multiple choice-frågor, bildanalys och två essäer, sen gick jag och åt hamburgare med Carrie och Jared. Pluggade resten av dagen, sen ringde min karl vid 9 och ville plocka upp mig. Packade ihop allting och var redo för att åka hem till honom, då frågar han om jag vill gå ut och ta en drink. Vi gick till White Horse runt hörnet, drack $6 whiskey sours och åt gratis popcorn. Skrattade, flirtade. Älskar att bara vara med honom. Vi kom hem till honom sent och satt uppe och pratade tills 5 på morgonen. Vid 04:30 frågade han mig om jag ville ha öl och pannkakor (fick mig nästan att gå ner på knä och fria på en gång), och så ställde han sig och började steka efter han serverade mig en Blue Moon, haha.

Han har ett sätt att ta i mig, se på mig och läsa mig som jag helt ärligt aldrig varit med om. Han säger "vad tänker du på?", jag säger "inget". Han säger "jo, ditt ansikte tänker", jag skrattar och säger "vad pratar du om?". Han säger "du tittade hit, och sen hit, och sen på mig, det är ditt tänkande ansikte". Jag kan inte dölja någonting från den här karln och det är det vackraste och läskigaste jag varit med om. Jag saknade passion i mitt liv - här är den. Dundrande, överflödig, sinnessjuk. Vi spenderar hela nästa dag tillsammans, han har en överraskning åt mig, han lagar middag, vi tittar på Avatar och han kysser min kind när jag börjar gråta och säger att filmen gör honom ledsen också. Han tittar på basket medan jag designar, han stryker mitt hår, jag älskar när han stryker mitt hår. Imorse lagar jag frukost, bakar brownies och dricker kaffe, fan i helvete, det finns ingenstans jag hellre är.

Jag ville verkligen inte vara kär. Jag ville inte ha en pojkvän. Jag ville inte riskera att bli sårad igen, jag vägrade riskera att ge allt av mig själv till någon bara för att se personen kasta bort det. Jag säger allt detta till honom med en klump i halsen, han håller mig och säger att han förstår. Ibland är det allt jag behöver.

Det är svårt för mig att lita på män nuförtiden. Jag kämpar för att komma över det.

Puss.

Fin lördag. Jag börjar få fräknar av solen.

Godnatt vänner.

Åh, 23 grader fortfarande. Vart är du Jenna?!

Var ute i solen hela dagen igår. Träffade Gabriella för en öl i eftermiddagsvärmen, sen satt vi och dåsade hemma hos mig tills jag tvingade med henne ut. Vi blev lite lulliga på Sugar (musiken var FANTASTISK, Emil, tänker på dig varje gång), men avslutade kvällen tidigt.

I övrigt söker jag jobb inför sommaren, jobbar på min portfolio och pluggar inför tråksigt Art History midterm. Saknar O också. Han har en miljon saker att göra. Tänkte passa på att gå till gymmet senare. Förövrigt, har nu styrt så att mitt rum är uthyrt under sommaren. Tjejen skickade sin bror för att inspektera, han lämnade en deposit på $500 och råkade nämna att han jobbar på Google - "Jag ger dig mer än gärna en tour nån gång." Jag och O körde runt i Mountain View där deras kontor ligger nyligen (gigantiskt), skulle älska att gå dit och fiska om de behöver någon hjälp från en svensk allt-i-allo, haha.

Försöker också planera flygresan hem i sommar. Vill svänga förbi Chicago som ni vet, kolla om förälskelsen hållt i sig. Längtar efter svensk sommar, men är också så glad över att Emil, Ado, Franco, Jessica och min pappa preparerar för att komma hit snart. Den här stan behöver nytt blod.

Puss.

Hej gänget.

Ska försöka börja blogga lite oftare nu. Jag bestämmer mig alltid för att göra det när jag är som MEST upptagen. Skitsamma, det får gå.

Känner mig exalterad inför framtiden. Det gör jag typ hela tiden, ärligt talat, men likväl. Hösten var jobbig och en sjuhelvetes bergochdalbana. Nu börjar det jämna ut sig lite. Jennas visit var definitivt livsnödvändig, det gjorde mig mer harmonisk, mindre paranoid och allmänt jämnare i humöret. Känner mig mer back on track nu än på länge, känner mig mindre rädd, mer självsäker, starkare. Etcetera.

Igår vaknade jag i min egna säng, åt en stor frukost, drack kaffe, mailade fram och tillbaks med tjejer som vill hyra lägenheten i sommar. Trodde aldrig det skulle vara såhär enkelt att fixa någon, och då har jag varit kräsen också. Vill inte ha nåt missfoster boendes med Jo i två månader. Nej, har kirrat en Harvard law student som verkar hur gullig som helst. 26:e maj till 1:a augusti, löst.

Sen åkte jag iväg med Carrie till ett café i SoMA för några timmars plugg. Tog oss tjugo minuter att hitta parking, men det löste sig. Efter hon släppt av mig hemma jobbade jag nån timme på ett annat café, sen stack jag iväg till gymmet. Här är min regim - 3x100 lunges med vikter, 3x30 situps, 3x25 enkel bicepsträning med vikter och så 30 minuter på cross-trainern. Det här varvar jag med pilates och kickboxning. Tips från coachen - gör 300 lunges ENBART om ni räknar med att köra platta skor ett par dagar framöver. Det är ingen lek hur mycket det tar.

Efter gymmet hann jag hem för att äta innan Obi frågade om jag ville komma över. Packade ihop mina grejer och åkte ut. Vi tittade på basket, The Only Way Is Essex och sen spelade vi Call Of Duty innan jag slocknade i soffan. Seeen hjälpte Obi mig igår med att leta hotell åt pappa och hans flickvän, de kommer hit i maj som bekant. Hittade tre bra alternativ, mitt i smeten, ganska billiga. Skickade iväg den länken till honom och sa tack och hej till en produktiv dag.

Idag har jag fått veta två saker som gjorde mig glad. Jessica kommer 17:e april, inte 11:e som jag trodde, vilket betyder att jag får en veckas downtime mellan Emil, Franco, Ado och henne. Nödvändigt, då får jag ladda batterierna. Sen viskade fåglar att mitt kära ex jag skrev om häromdagen, Magnus, har förlovat sig. Tvivlar starkt på att han läser detta, men ifall att - så glad för din skull, och jag önskar dig all lycka.

Pust. Nu ska jag hem, droppa datorn, byta om och sen ta en drink med Gabriella.

Puss!

Jag har aldrig i mitt liv slagits så frenetiskt för att frånkomma känslor.

Och det är allt med honom. Sättet han stryker mitt hår. Hur han tvingar i mig vatten när jag druckit för mycket. När jag sätter mig bredvid honom mjuknar han lite i kroppen. Lägger sin hand på mitt lår ibland. Vi dricker sangria tillsammans på balkongen, pratar om allt, allt helt enkelt. Han vet så mycket om mig och jag fattar inte hur. Han kan mina knep, han kan mina självförsvar, han har inte nästlat sig in alls, det är bara naturligt och det är helt otroligt att någon jag bara känt i sex månader vet vem jag är. Han vet verkligen vem jag är. Jag vet inte hur många av er som känner att er partner verkligen kommit nära inpå, men jag kan tala om för er att det är det läskigaste jag varit med om.

Och så fort jag sparkar bakut sätter han stopp. Inte en enda av mina automatiska mekanismer fungerar. Han är för intelligent, för intuitiv och för uppmärksam. Han är så sexig. SÅ sexig.

Och det viktigaste av allt. Han har den där blicken. När han kommer hem från vart han än har varit, jag reser mig från soffan, kysser honom, han har den där blicken. Han behöver inte säga ett ord just då. Allt jag vill höra ser jag i hans ögon.

Och det tar emot att skriva om det, eftersom jag blivit blåst förut. Men jag lever inte mitt liv på halvfart eller med lagom som ledord, idag är det fantastiskt att vara med honom och krossar han mitt hjärta till sist så har jag i alla fall njutit av allt det äkta han gav mig.

Puss.

Gud vilken fin helg. Det här är en sån period där jag verkligen måste lära mig att stanna upp och uppskatta vad jag har omkring mig. Hela februari har varit fylld av upplevelser och insikter. Jag och Obi åker iväg till Arizona och spelar golf, badar jacuzzi, grillar kött och dricker starka drinkar. En vecka efter vi landat här hemma igen överraskar min bästa vän mig med världens mest efterlängtade visit. Vi kör två veckor av catch-up, dans och ätande innan Obi stryker mig över ryggen medan hon släpar sin väska till incheckningsdisken på SFO.

Sen blev det 25 grader varmt i fyra dagar. Gud så fint det varit. Obi åkte iväg för business över en natt och kom sen och plockade upp mig i fredags. Sen spenderade vi helgen hemma hos honom, och vilken helg. I fredags tog vi det bara lugnt, igår gick vi ut och dansade, idag låg jag i solen medan han jobbade/tittade på basket. Jag kysste honom hej då vid 3-tiden för att möta upp Carrie för ett par öl i solen. Vi tjattrade iväg timmarna tills hon var gullig nog att köra hem mig, sen dess har jag legat död i sängen.

Väldigt fin helg. Brun är jag också.

Puss!

Snart ska ni få se hur jag brandat mig själv, det är ett jävla jobb ska ni veta. Har sökt ett par jobb redan faktiskt, ska fortsätta nästa vecka.

Så sjukt fint väder idag, imorrn ska bli ännu varmare. Jag har spenderat hela dagen i hundparken med Lucas, samt på Obis balkong med sangria och ett par böcker. O har snubblat över en ny företagsidé, han är väldigt exalterad, vilket gör mig glad och stolt. Han är iväg på middag nu med en professor från någon skola här i närheten, sen ska vi ut ikväll med ett par kompisar.

Köpte hem mat för typ 600 spänn igår. Älskar att man får mat hem till dörren gratis i det här landet, alltså noll kronor extra för delivery. Det tröttnar jag aldrig på. Handla mat har jag inga problem med, OM man har bil och en fin karl som kan köra en fram och tillbaks. På tal om det borde jag verkligen skaffa körkort i år..

Hursomhelst. Nu ska jag plugga lite mer och kanske diska så O blir glad när han kommer hem.

Puss.

Igår gick jag igenom männen i mitt liv.

För första gången sen vi gjorde slut kunde jag gå igenom "Farid"-kategorin här på bloggen. Jag kunde skratta åt vissa inlägg, meningsutbyten vi hade när vi var tillsammans, videos vi spelat in, internskämt, och så vidare. Det är ett friskhetstecken, i brist på bättre ord, att kunna göra såna saker utan att bli ledsen. Tycker jag. Hade jag gjort samma sak i juni hade jag legat gråtande i en hög.

Med Farid styrde jag förhållande totalt. Och så var det från första början. Han uppvaktade aldrig mig, vi hade ingen dating-period, han flyttade in hos mig och så var det med det. Jag bestämde från dag ett att han skulle finnas i mitt liv och så blev det så. Där har du mitt dating-liv i ett nötskal. Det jag har velat ha,har jag fått. Och behållt, tills jag behagat bestämt mig för att det är slut. När jag ser tillbaka på killar jag varit tillsammans med nu så känns mycket väldigt ensidigt.

Det var väl ungefär samma sak med Elias, annars känd som psykfallet här i min blogg. Den här killen umgicks jag med sommaren 2011. Jag måste sagt till Elias 400 gånger att det aldrig kommer bli något mellan oss, han lyssnade inte. Han erkände till och med en gång att han på riktigt trodde han kunde FÅ mig att bli kär i honom. Det intressanta med Elias är att jag verkligen trodde att han hade känslor för mig. Jag insåg sen att han inte vet vad känslor är. Elias bloggar också, detta är ett ungefärligt inlägg:

"Träffade en extremt trevlig tjej idag. Hennes hår var extremt fint. Hon hade de finaste brösten jag någonsin sett och de skönaste ögonen jag tittat in i på väldigt, väldigt länge. Nu ska vi hem till mig och laga en fantastisk middag. Hon är otroligt vacker och jag är extremt säker på att vi kommer få en otroligt skön kväll."

Alltså. En sån människa kan man ju inte ta seriöst. Jag var ju såklart också den vackraste tjejen han någonsin sett. Innan mig var det nån annan. Efter mig kommer han fortsätta säga så till varje stackare under 30 för att till slut låsa ner någon som är för svag för att inse att hon förtjänar bättre. Det som dödade mig totalt var när han nyligen skrev ett inlägg om Jennas besök här i SF, och han PÅ RIKTIGT formulerar sig "Som ni vet så bor hon utomlands. Läser i hennes blogg nu att hennes bästa vän är där och hälsar på. En resa som hennes vän och jag skulle tagit tillsammans". Alltså, hahahaha, som jag och Jenna skrattade när vi såg det där, så mycket har vi inte skrattat på EXTREMT länge. Helt sjuk i huvudet. På riktigt. Andra guldkorn han slängt ur sig är "jag älskar dig" (efter två veckor) och "jag vill fira jul med dig" (skaffa ett liiiiiiv).

Jag har varit tyst om honom länge nu, men han bara fortsätter leverera de här mentalt efterblivna inläggen, det går inte att inte håna honom lite, framförallt när 90% av det han skriver är ren lögn. Stackars karl alltså. Han insåg väldigt tidigt att jag var alldeles, alldeles för bra för honom och han fixade inte det mentalt. Osäkerhet dödar allt, kom ihåg det, små barn.

Den jag känner varmast för av mina ex är fortfarande Magnus. Inget fel på varken Faraz eller Jonas, vi är fortfarande vänner och kan hänga utan problem, men jag kommer alltid vara tacksam för Magnus och mina år tillsammans. Han är en fantastisk människa och det tror jag de allra flesta skulle hålla med om.

Och så nu har jag då träffat O. En man jag inte kan jämföra med någon förutom min pappa. När det gäller pengar framförallt är de fruktansvärt lika. Jag vet inte varför jag fortfarande inte skriver så mycket om O. När jag sa att jag inte ville ha en pojkvän på ett tag så menade jag det, och det har varit svårt för mig att ställa om till att vara i ett förhållande igen. Att vara exklusiv är inga problem för mig, snarare mentalt på det sättet att man har någons välbefinnande att se efter, att man nu riskerar att bli besviken igen, etc. Om det är någon som är värd att bryta regler för, så är det O. Jag har växt mer som människa det senaste halvåret än vad jag gjort sen högstadiet. Jenna säger att jag är varmare/snällare. Vad O gör med mig kan jag inte svara på, men det är ovärderligt. Jag har aldrig varit så osjälvisk i mitt liv.

Nu, mina hjärtan, ska jag gå ut i solen. Det är 23 grader varmt och jag vill bli brun.

Puss!

Jenna har åkt hem. Ledsenheten slår väl till om T - 24 timmar.

Säger godnatt med en antik bild. Önska mig lycka till, vill orka mig upp till gymmet imorrn.

Puss.

Hej små barn.

Jennas vistelse har varit fantastisk. Så här mycket turistiga saker har jag inte gjort sen.. nånsin, tror jag faktiskt. Vi har varit och promenerat i Fishermans Wharf, vi har hyrt cyklar med Obi, vi har sett staden och åkt över Golden Gate Bridge med Obi, vi har varit ute downtown och i the Mission, vi har dansat, skrattat och druckit alkohol varje dag. Precis som jag insåg att det skulle bli, haha. Nu planerar jag på riktigt att köra en vit månad och bli en hemmasittande loser fram tills slutet av mars. Då har jag tre grabbar som kommer och hälsar på, följt av Jessica direkt efter. Då vill jag vara utvilad och taggad igen.

I övrigt jobbar jag på min resume. Håller på och söker nya web design jobb via nätet. Vill ha ett till gig, litet som stort, innan sommaren kommer och örfilar mig i ansiktet med all sin härlighet. Har två klasser idag, sen ska jag se till att Jennas sista kväll här blir en explosion av roligheter.

Puss. Här är lite bilder från mitt liv.

Ut med finnen för sjunde kvällen i rad.

Puss!

Du gör mig bättre. Varje dag.

6 months and counting.

Jenna är här. Kul att jag tänkte börja blogga mer ordentligt nu. Lycka till. De överraskade mig som IN i helvete och ja, Emil, Joanna filmade det :)

Jag skakade, grät och trodde jag skulle svimma. På riktigt. Obi sa att allt blod lämnade mitt ansikte. Jag har aldrig blivit så överraskad i mitt liv. Är fortfarande i disbelief. Igår tog O ut oss på äventyr hela dagen och nu ska vi snart iväg och shoppa.

Vet inte ens vad jag ska skriva. Min bästa vän är här, och hon ska stanna i två veckor. Det är allt jag behöver.

Puss.

Ni är roliga alltså. Jag har alltså fler läsare när jag bloggar två gånger i veckan än vad jag har när jag bloggar varje dag. Knäppskallar.

Det är fint att vara med O när det kommer till februari (i övrigt också då naturligtvis), eftersom vi bägge är vattumän. Så det är födelsedagsfirande första två veckorna av februari, sen alla hjärtans dag. Varken han eller jag är speciellt intresserade av alla hjärtans, men han har något planerat torsdag som han smyger med. Jag är ganska säker på vad dagen innehåller, men kvällen är jag mer osäker på. Jag beställde förövrigt hem ytterligare en present till honom som jag VET att han vill ha, ska bli så kul att se honom öppna den.

Förra veckan var fin, åkte hem till O på torsdagen, lagade middag. Sen på fredagen lurade vi systemet och såg tre filmer, betalade för en. De har NOLL koll här i Amerikat, man kan bara gå in och ut ur salongerna. Vi hann med Safe House, The Grey och Chronicle. Alla tre var bra faktiskt, hans favorit var Safe House, min var nog The Grey. Liam Neeson är så jävla bra. Safe House hade ju förövrigt både Fares Fares och Joel Kinnaman i ganska stora roller, det var coolt. Vi smög också med oss lunch och sangria in, det var en billig dag det där.

Lördagen så åt vi middag på en senegalesisk restaurang för att fira min födelsedag, O, jag, O:s kusin, Carrie, Jo, Gabriella, Alex och Erica. Sen anslöt Jared, Alexis och Corey lagom till dansande. GRYM mat, O åt någon kokosnötsfisk som smälte i munnen. Kommer absolut köra det stället igen, billigt var det också.

Söndagen och måndagen var sega pluggdagar varvat med The Walking Dead. Helt omöjligt att slita sig från den serien när man väl satt igång. Idag är det alltså alla hjärtans, jag har lektion och sen ska jag till Clift Hotel för sammanstrålning med Berghs-lärare och -elever.

Det första jag gjorde i morse var förövrigt att riva ner hela duschdraperiet, med stång och allt. Jag har blivit så klumpig, fattar inte varför. Och Lucas, det cp:et, rotade igenom papperskorgen hemma hos O i söndags, åt upp typ en halv kyckling och spydde/sket sen konsekvent i 24 timmar. I regnet. Det var roligt. Så roligt att jag lämnade mongot hemma hos O, haha, får nog tillbaks honom imorrn.

Hur mår ni då? Fint?

Puss.

Hans tredje gång med en golfklubba i handen. Gud, så roligt det var. Chuck är förövrigt hans kusin, som är ännu sämre på detta med att träffa golfbollar, haha.

Hej hjärtan.

Idag fyller den här kvinnan 25. Förra året var en total bergochdalbana, med många milstolpar, vilket gör mig exalterad inför framtiden. Jag har precis bestämt mig för vilken titel jag ska använda när det kommer till mig själv i den här branschen, jag har också insett (efter erbjudanden om kodningsjobb på heltid) att jag vill vara i reklam på heltid, kodning är något som kommer stanna på sidlinjen. Jag har mailat min chef från förra sommaren för att försöka säkra jobb även denna, jag har gett datum till Obis vänner så de kan boka flygbiljetter till Sverige och jag jobbar simultant på min egen hemsida, business cards, resumé och portfolio.

Emil meddelade mig häromdagen att han bokat biljett till San Francisco. Men vänta, det blir bättre. Nu har Ado och Franco bokat också, två killkompisar till. Så nu har jag invasion den 27:e mars och satan vad glad jag blev när jag fick det messet. Obi fattade ingenting, jag skrek till och började skratta, haha. SJUKT kul, och ärligt talat tror jag de här nissarna är några av de människorna som kommer njuta av SF absolut mest.

I övrigt har jag bestämt mig för att ta över "vårdnaden" för Lucas helt. Lucas är, och har alltid varit, min hund. Farid har passat honom de dagar jag inte kunnat ha honom och sen extradagar ibland. Den här terminen är det bara tisdagar som det strular för mig, och det kan jag lösa på något sätt. Funderar på att anställa någon som promenerar honom en timme där under dagen. På torsdag hämtar jag hem honom, sen är det bara han och jag igen.

Nu måste jag börja göra mig i ordning, har två lektioner idag. Sen ska jag ut på Taco Tuesday med Carrie, kanske Jared och Obi också.

Puss!

Det är inte lätt. Det är det inte. Jag var extremt lättad över att vara singel när jag kom hem till Stockholm i juni. Kände mig så fri. Behövde inte oroa mig för att någon skulle vara otrogen, behövde inte gråta eller kasta knivar på någon (japp, fool around när du är med mig och du får en kniv sulad i huvudhöjd - totalt validerat), behövde inte spela spel längre, behövde inte se någon jag älskade bara ge upp.

Allt jag gått igenom i mitt liv har påverkat mig och Obi. Jag var hemma hos honom i oktober, när jag fick en länk skickad till mig som raserade hela min värld. Igen. Att bli sårad och krossad i ett förhållande, det är en sak, men att månader efter man gjort slut få ytterligare knivhugg, det är fruktansvärt. Det förlängde smärtan. Daniel, en kompis till Jo, frågade Obi när vi var hemma här en gång - "Orkar du verkligen deala med detta, att Farid spökar?". Han svarade "ja". Att jag var värd det. När vi kommer hem från Arizona och står på en solig perrong så säger han det igen. "Du är värd att slåss för."

Jag försöker förklara för honom hur svårt det är för mig att lita på män överlag. Jag hade INGEN aning vad Farid gjorde mot mig i det avseendet innan jag började få känslor för Obi. O har blivit bränd tidigare, men mitt sår är färskare. Så fort det sys igen får jag ny info som river tråd och hud igen. Så han förstår, han förstår att jag vill döda honom, att jag känner mig så fruktansvärt lurad, så bränd på vad jag trodde var en ärlig, genuin människa. Kanske är det delvis därför jag bloggar sparsamt om O också - jag tänker inte skriva som jag gjort tidigare bara för att bli blåst igen. Jag vill lita på O, men alltså..

Det är inte lätt. Det handlar inte bara om otrohet. Det handlar om att bli lämnad, övergiven, att bli bortkastad, förbisedd, det är som att bli felvärderad och såld för mindre pengar än vad man är värd. Så jag är rädd. Det finns inga garantier och jag förstår det. Men jag gråter som ett barn bakom mina solglasögon på vägen hem, jag tar av dom och ser honom i ögonen - "Vad han gjorde mot mig, jag kan inte gå igenom det igen". Han säger "Jag vet".

Och mycket mer än så finns det ju egentligen inte att säga. Det finns ingenting jag är mer rädd för än att släppa in någon 100%. Inte fan planerade jag att träffa den här karln tre månader efter uppbrottet med Farid. Men han är här nu och han säger - "Vi slåss mot våra skelett tillsammans. Oroa dig inte."

Jag önskar jag vågade säga hur mycket jag tycker om honom.

Puss.

Förlåt för att jag uppdaterar så dåligt (Emiiiiil, gris), men jag lever och frodas likväl. Om ganska exakt några dagar fyller jag 25. Jag läste häromdagen att det är då man inser att man är dödlig, att man inte kommer leva för evigt. Det är konstigt, sen jag fyllde 22 har jag slutat tänka på ålder. Eller snarare, jag har slutat koppla ålder till mig själv. 23 säger mig ingenting, inte 24 heller och jag tvivlar på att 25 kommer göra det.

Skolan har precis börjat. Det här verkar bli en väldigt enkelt termin. Har två klasser på tisdagar och en på onsdagar som det ser ut nu. Sen har jag nån sviiiiintråkig art history klass online, men det är ju inga problem. Prata lite om Egypten, typ. Och deras konst.

Hursom, jag mailade min advisor och sa att de här klasserna är för lätta, ge mig någon mer utmanande. Hon sa i princip att hon tycker jag ska stanna där jag är och fokusera på jobbsök nu när klasserna är lätta. En ganska bra idé antar jag. Jag vill dessutom börja fixa lite rekommendationsbrev från favoritlärare, fortsätta leta kodningsgig, se till att jag har jobb i Sverige i sommar när jag kommer hem och så vidare. Se till framtiden helt enkelt.

Har precis kommit hem från Phoenix, Arizona, förresten. Jag och Obi åkte på minisemester i fyra dagar. Gav honom en av hans 25-årspresenter första kvällen, ett stilrent moneyclip som han använt konstant sen dess. Hotellet vi bodde på heter Arizona Golf Resort, grymt bra tyckte vi bägge. Hyrde klubbor för $12:50, och så kostade det $25 att gå en runda. Dra åt FAN vad roligt det var med golfbil. Herregud så vi garvade. Egentligen måste man ju ha körkort för att manövrera de där grejerna, men det sket jag i naturligtvis. Obi sa att jag försökte döda honom, haha. Sjukt kul. I övrigt var det roligt att golfa igen också, var så länge sen. Obi tog i som att han ville halshugga bollen, de få gångerna han träffade rätt var han riktigt duktig, haha.

Fredagen var bäst, 23 grader varmt, vi åkte ut i golfbilen med en flaska Moscato och så körde vi hiphop från hans iPhone (nej, vi hade inga andra spelare nära oss, och ja, vi är otraditionella golfare). Vi spenderade nog lika mycket tid med att leta efter våra bollar som vi gjorde att spela på de vi faktiskt hittade, haha. När vi spelat klart tog vi golfbilen vidare till hotellrummet, bytte om och gick sen och chillade i jacuzzin i några timmar. På kvällen blev vi upplockade av en av Obis vänner, sen drack vi white cranberry/vodka-drinkar med dem resten av kvällen. Fina fyra dagar. Vi vill förövrigt göra om det här igen med vänner, så två dagar, en natt i Arizona möjligtvis, Emil? Flyget tar bara 1,5 timme, vilket är skönt.

Vi kom hem igår, sen åkte vi direkt hem, gjorde i ordning oss och gick sen ut för att fira O:s födelsedag. Åt väldigt god honey duck på en sushirestaurang vid hamnen, sen gick vi ut och dansade till 2 nån gång. Nu är det Superbowl, naturligtvis, vi hänger i soffan hemma hos O, följer matchen och tjattrar.

Har mer att berätta, men vi pausar där en stund.

Puss!

Och i varje relation ser jag oss. Vilken far och vilket barn det än är, där är vi. I varje beröring, i varje känslouttryck, i varje fruktlöst bråk, i varje igensmälld dörr, i varje enskild tår så ser jag oss. Sitter i en mörk biosalong, tjejen till vänster om mig lutar sig fram som att hon måste koncentrera sig i ensamhet, hennes kille stryker henne över ryggen. Jag gör mitt bästa för att inte bryta ihop totalt. Jag torkar tårar i två timmar och nio minuter, och ja, det är min absoluta favoritbok, så det var väntat, men jesus, hur de berörde ett barns sorg över förlusten av en förälder, det skar i mig. För att jag begravde dig och våra lyckliga minnen dagen då du gick. Något i mig dog dagen då du gick.

Det finns en scen där sonen står och skriker, han skriker om allt som gör ont, han försöker febrilt lätta sina tunga skor, och Max Von Sydow, pappa till Berghs-läraren som tittade mig i ögonen och sa att jag skrivit det bästa ansökningsbrevet han någonsin läst, han lyssnar och sättet de redigerade den scenen gjorde mig mållös. Ingen i salongen andades. Det var tyst. Som det skar i mig.

Varje relation är vår. Oavsett vad som är annorlunda i situationen, så är detaljerna så lätta att relatera till, känslan i vad som legat tyst och skvalpat i månader, år. Jag gör mitt bästa för att inte bryta ihop totalt och jag rekommenderar er verkligen att gå och se den här filmen. Både Hanks och Bullock är fantastiska. Sydow också, och ungen med tunga skor, såklart.

Puss.

Flickor med kassa ögonbryn. Alltså.. Det är ju en så lätt grej att fixa till när det kommer till utseende. Bara hugg en penna (eller ögonskugga, som jag använder) och se till att ögonbrynet börjar där det ska börja och slutar där det ska sluta. Och FYLL i den jäveln. Ni ser tio resor snyggare ut på två minuter. Inte ens din bästa vän säger något om dina ögonbryn, så bara testa oavsett om du nånsin hört "fult" eller inte, haha.

Korta killar som står/går som att de är långa. Lyssna på mig nu. Om du är under 1.80 så kommer varenda tjej på den här planeten registrera att du är under 1.80. Korta killar har en tendens att stå som idioter, med händerna typ i sidan (för att se större ut) och fötterna pekande utåt (för att se större ut) och så tror dom att den här stansen gör att de ser.. större ut. Killen jag dejtade i somras stod alltid så. Gud så det irriterade mig. Det finns inget tydligare sätt att visa att du har kass självkänsla än att inte acceptera din korthet. Kan garantera att Bruno Mars aldrig står sådär.

Dålig hållning. Ååååååååååh det är så gravt irriterande. Både män och kvinnor. Jag har sett otroligt attraktiva kvinnor reduceras till whatevers bara för att deras Igor-krökning ser ut som ett jävla C som leker kurragömma. STRÄCK PÅ RYGGEN. Och män ska vi inte ens prata om. Förstår inte hur ni någonsin kommer in i en tjejs trosor.

Drama. Jag är så över detta. Jag tror jag brukade vara mycket mer dramatisk, sen dejtade jag århundradets drama queen i somras och hanterade fyrtiotvå dramafyllda situationer den här hösten. Nu är jag bara så klar med det. Vänner, relationer, klasskamrater, oavsett vem det är. Börjar du grina över något som har noll betydelse så reser jag mig helt enkelt upp och går. Huvudvärken det ger att vara runt osäkra gnällhögar, alltså, jag orkar inte.

Tjejer som tycker att alla tjejer ska hålla ihop bara för att vi är tjejer. Alltså.. Ärligt? I en diskussion mellan en karl och en kvinna är det mer troligt att jag håller med karln. Inte för att män är smartare än kvinnor (det är dom inte), men för att män är mer direkta och rakt på sak generellt. De är inte lika emotionellt drivna, de är kortfattat detaljerade, och helt seriöst - de snackar inte lika mycket skit som tjejer. Jag kan ofta känna att jag identifierar mig lättare med män än med kvinnor. Jag orkar inte prata om känslor i en halvtimme. Jag orkar inte lyssna på att du känner dig tjock just idag. Men till den ursprungliga punkten - jag tänker inte hålla med någon bara för att personen har ett par bröst. Det grupperar inte oss tillsammans på något vis överhuvudtaget. Punkt.

Så.. Nu fick jag gnälla lite. Fint!

Puss.

Hej gänget.

Jag har inte glömt bort er, lovar. Det är lustigt, detta. Jag har tid att blogga, men känner inte riktigt drivet. Fast brukar sakta ner när jag har "semester", så kanske är det därför. Om en vecka exakt kickar skolan igång, då är jag säkert tillbaka med full force.

Jag har ett par bra nyheter. Jag är nöjd med både min portfolio och min hemsida, för första gången någonsin. Allt behöver finslipning (och hemsidan behöver kodas), men för första gången någonsin ser jag ljuset i slutet av tunneln. Och jag är stolt över vad jag åstadkommit. Jag är övertygad om att jag kan bli anställd utifrån detta, och den insikten är helt ny och överväldigande. Mycket fint.

O kommer till Sverige i sommar. Tre veckor, minst. Sen ska han även till London för OS, jag tänkte passa på att åka dit och hälsa på lite vänner samtidigt. Men! Ännu bätte nyheter. Hans vänner kommer också besöka Stockholm. I minst två veckor, en snubbe är helt klar, och sen lutar det åt två-tre till. Så Emil och alla mina andra amerikan-älskare, gör er redo. Lagom till juli blir det afrikansk invasion.

Jag har fått ytterligare förfrågningar när det kommer till kodningsgig. Det är härligt att ha det här sidojobbet, ett enskilt gig täcker tre månaders hyra, vilket i sin tur betyder att jag har en hel drös med resepengar att göra av med. 2012 kommer bli ett år av spontanitet. Vänta och se.

Avslutar med lite bilder. O åker på ännu en jobbresa imorrn, kommer hem lördag, Carrie är i New York och kommer även hon hem lördag. På söndag kör vi BBQ hemma hos O med både Carrie och Jared, kanske Jo också om hon vill komma. Kommer bli en bra vecka detta, känner det i ryggmärgen.

Puss!